5/12 Fredag - Vet.besök
Idag var det alltså dags för Kayos besök hos farbror veterinären. Den gamla tanten har problem med kisseriet och alltså skulle det tas med URINPROV....
Hur tar man urinprov på en hund! Inte direkt att de pinkar på kommande i en burk direkt.
Husse tog Kayo i koppel i ena handen och en gammal djup tallrik i den andra handen och så ut direkt på morgon. Här skulle det tas kissprov *fniss*.
Nu var det så att Kayo hade sin integritet och tyckte inte det var direkt lattjo att få en tallrik instucken under rumpan så fort hon gjorde en ansats till att pinka ;-). Men till sist så lyckades maken med att få några milliliter på tallriken, inte mycket men tillräckligt för att veterinären skulle bli nöjd. Ner med pinket i en rengjord burk och så med till jobbet.
Som tur är så har jag en förstående chef och ingen på kontoret är allergisk mot hund, så det var OK att jag hade med mig Kayo till jobbet. Skönt att slippa sitta och köra fram och tillbaka för att hämta och lämna hund, tar ju tid och kostar mycket i bensin.
Så för första gången i Kayos liv fick hon vara med mig på jobbet och det tyckte damen var helt OK. Hon är ju lugn av sig och reagerade inte det minsta över att det rörde sig folk i korridoren utanför mitt rum. Däremot så fick jag stänga dörren när jag lämnade rumme, för annars så svansade hon efter mig - är ju tvungen att hålla koll på matte ;-).
Maken hämtade oss och vi for sedan iväg till veterinären till kl 11.00.
Urinprovet visade i alla fall inget socker i urinen, så ingen risk för diabetes *skönt*. Däremot så var det blod och äggvita i urinen, alltså en urinvägsinfektion. Behandling i form av penicillin i 10 dgr och blev hon inte bättre med att inte dricka mycket vatten och sedan kissa på sig, så ska jag höra av mig igen.
Så det kändes jättebra. Kayo är gammal, MYCKET gammal för att vara schäfer med höftledsfel och till sist så kommer det skumma sjukdomar. Om det inte blir bättre så kan det var något typ av hormonfel, och vad eller om det går att göra något åt det sas det inget om. Förhoppningsvis så är det inget värre än en UVI. Men som sagt, det kändes skönt att inte behöva besluta om avlivning eller inte just nu i alla fall.
Vi har sagt att så länge hon är pigg och glad och framför allt klarar av att gå upp och nerför trappan till övervåningen så får hon hänga med.
När vi var tillbaka på kontoret så kände ju Kayo igen sig och intog snabbt sin filt som jag hade med åt henne.
Denna gamla damen är nöjd att få vara med mig - hon är en riktig mattegris.
Kunde dock röra sig någon meter ifrån mig...
För att sedan återgå till filten en stund senare... ;-)
Löste ut PC för 300 kr och när vi sedan kom hem på kvällen så fick hon första omgången med medicin. Maken mosade tabletterna och blandade det i leverpastej - Kayo smaskade i sig det med stor förtjusning ;-)
För övrigt så blev det en lugn kväll. Jag åkte in till ÖFK en sväng för att lyssna på en föreläsning, den var tyvärr inställd. Jag hade fått besked om att den KANSKE skulle vara inställd pga för få anmälda, men när jag inte hörde något så trodde jag att den gick av stapeln trots allt. Så var det alltså inte. Pratade med likasinnande (hästgalningar alltså) på läktare och kollade lite på en ridlektionen innan jag åkte hem igen.
Det är värsta äckliga vädret ute så när jag väl kom hem så blev det glögg, pepparkaka och datorn :-)
Och mycket mer spännande än så kommer inte kvällen att bli ;-)
/Lizzie
