17/11 Måndag - äntligen minusgrader

Kanske låter knäppt - men ÄNTLIGEN minusgrader ;-). Det räcker med -1 grad för att man ska slippa skitiga hundar och katter och leran på skorna. Kallare än så behöver det egentligen inte vara ;-). Det var dessutom fint väder på dan' så efter det att jag käkat lunch så tog jag en liten promenad runt kvarter på 15 min. Så skönt ute och jätteskönt att få lite frisk luft och sol sådär mitt på dagen. Instängd som man är annars på ett kontor ;-).

När man kom hem från jobbet så var det ju mörkt, så jag ska försöka göra det till en vana att ta en liten kort promis på lunchen - i alla fall vid vackert väder ;-). Nåja, bra med lite ljus på lunchen när det är mörket övrigt tid man vistas ute.

Efter mat, diskning och fix av stall så blev det en lite tur till ridhuset. Nysladdat och fint var det när vi kom dit :-)

Oktawia var lite spänd när vi skrittade fram, det var vindstilla ute och totalt knäpptyst - man kunde ha hört en knappnål falla. Då blir damen lite spänd, vid minsta lilla ljud så reagerar hon. Vid full storm så man tror att taket ska lyfta - då bryr hon sig föga ;-) . Gick dock bra att skritta fram på långa tyglar, jag satt och nynnade lite på hästryggen - så det var något som störde tystnaden ;-).

Böjrade själv jobbet med att i skritt lägga 8 metersvolter i hörn och på långsidor. Funkade bra. Oktawa har inte kunnat gjort så små volter tidigare... Det som var ännu mera anmärkningsvärt var att det gick att trava och rida 10-meters volter i varje hörn och mitt på långsidorna, körde 2 gånger i varje varv. Oktawia jobbade på jättebra och hade bra form under det travjobbet. Det var dock inte helt ojobbigt för mig, sista varvet var en ren pina... då hade sån mjölksyra i ländryggen att jag knappt kunde hålla mig  upprätt, var dessutom så slut att jag hade blodsmak i munnen!!!! :-O. Nog för att jag fick rida varje steg för att hinna forma henne i volterna - men det är ju rena skämtet - 10 minuters trav. I lättridning!!!!  Snacka om att man har dålig ridkondis - man får ju skämmas! Nåja, bara att fortsätta rida och se glad ut , kondisen kommer väl tillbaka med tidning och mer ridning ;-).

Jag var i alla fall väldigt nöjd med jobbet - för 1 år sedan hade jag fullt sjå att rida Oktawia på 20 meters volt i trav. Så hon har stärkt sig bra för att orka med 10-meters volterna - och hon gick i bra form hela tiden :-D

För att kunna återhämta mig så jobbade jag damen i skritt, började med lite försök till öppna i skritt på långsidorna ner mot spegeln - vid första försöket fattade hon ingenting, vid försök nr 2 så började poletten trilla ner och vid försök nr 3 så funkade det - dock vingligt men hon gick på 3 spår hela långsidan ner mot spegeln, samma jobb i andra varvet och det tog lika lång tid då för henne att förstå. Jag var jätte nöjd för detta har jag inte fått till tidigare. När jag skulle göra samma jobb i trav så nöjde jag mig med att bara ta ställningen i nacken, jag var fortfarande helt slut i ryggen så jag for runt som en lite klick smör på en het potatis... Ingen stabilitet alls i mellandelen av kroppen *suck*

Nåja, mer jobb i skritt, red på en liten fyrkant och introducerade halva framdelsvändningar. Funkade nästan bra, hon tog skänkeln och vände, men drog upp huvudet lite.

MEN - det som jag verkligen överraskades utav var att hon tjafsade INGENTING :-D.

Damen har nämligen tidigare stegrat sig när jag försökt göra mer än 1 framdelvändning i följd. Nu kunde jag göra 8 st och det i båda varven!!!

Då är det OK att hon höjer huvudet lite i vändningen.

Enda gången jag märkte av tendens till att hon blev sur var när jag försökte rygga - där tog det tvärstopp. Antagligen gjorde jag fetfel så hon blev skitsur på mig. Så ryggning la jag ner på en gång - det får vi fixa med hjälp av tränare.

Red cirka 50 min och när jag var klar så var damen rätt nöjd. Hon klarade t o m av att stå helt stilla utan att maken höll i henne under tiden som jag sadlade av och la på fleecetäcket. Helt tvärcool :-).

Kanske blir häst av det nervösa vraket till sist ;-).

När vi körde hemåt så kom jag faktiskt på att Oktawia har varit otroligt samarbetsvillig hela hösten. Vad jag än hittat på, tömkört, longerat eller ridit så har hon jobbat på bra. Inga stegringar eller kast. Inget tjafs med huvudet, utan hon har verkligen kämpat på - även när hon blivit trött. Det blev en otrolig vändning av damens samarbetsvilja efter tömkörningsträningarna i augusti. Ingen är gladare än jag :-). Att hon har överskottsenergi, blir spänd och nervös är grejjer som vi får fortsätta jobba med - men att slippa rent tjafs under jobb - det är SÅ skönt :-).

Lizzie - idag en glad hästägare!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0