12/10 Söndag - Sol och blåst
Det var otroligt vacker höstväder idag. Solen sken och termometern stod på +15 grader. Dock blåste det lika mycket som igår!!! Det är nackdelen med att bo på Närkesslätten - blåsten - kan driva en till vansinne. Var ute en timme och fixade stallet på fm. Sedan hade jag sådan lock för öronen att jag var tvungen att gå in och vila. När det blåser så DUNDRAR det ute :-(. Var ute en stund till senare när maken och jag försökte få igång innerbelysningen till trailern. Vi misslyckades :-(. Glödlampan är hel så det är kontaktproblem någon annanstans.
På em skulle vi göra det som vi gick och väntade på hela dagen. Lasta mitt hästelände igen.... Dags för en tur till Loviseholm och rida lite mer ordentligt.
Jag peppade mig själv med att allt skulle gå jättebra. Oktawia hade bara en tillfällig knäpp förra helgen, och idag skulle hon kliva på utan problem :-).
Damen var lugn i stallet, grannen kom för att vara behjälplig vid lastningen. När vi gick ut ur stallet så var Oktawia hyfsat lugn, vi gick försiktigt fram till trailern och Oktawia fick ta den tid det tog för att gå ända fram. Det gick bra och hon var lugn.
Sedan var hon parkerad framför lämmen till trailern.....
Vi försökte med lina så hon fick lite tryck bakifrån, men icke. Gick bara åt sidan på vänster sida och då kan hon inte kliva upp på lämmen hur mycket vi än försöker. Damen vet precis vad hon sysslar med. Dock inga kast eller stegringar idag. Efter att försökt vänta ut damen i 40 min så försökte vi ställa trailern på ett annat ställe så vi kunde ha husväggen som stöd, gick inge bra - vi har förbannat trångt kring kåken *suck*. Som ett sista försök att få på damen i trailen utan att risker livet eller stressa upp henne för mycket, så lastade vi från stallet. Vi har ju gräsmatta utanförstallet och uppförslut. Lite trist när det är geggigt ute för då kör vi fast. Fördelen med allt blåsande är att det torkat upp så pass mycket att vi inte skulle köra fast.
När vi lastade från stallet så klev damen på duktigt. En timme senare än beräknat och vi var på väg.
Eftersom jag inte vet vad det är som stressar Otkawia så provade jag i dag att åka en omväg till Loviseholm, dock är denna väg asfalterad och alltså inte lika gropig som vår grusväg ut till E18. Dock var hon lite stressad i trailern i alla fall, hon brukar alltid så blick stilla - men idag trampade hon runt rätt bra och ändå körde jag väldigt försiktigt.
När vi kom fram till Loviseholm så kollade jag först med ägarna om det fanns något stall vi kunde lasta ifrån och det fanns det. Bra så man slipper bråka med pållan. Vi väntade en stund med att lasta av så pållan ficks stå och lugna ner sig lite. När jag sedan kom in i ridhuset med henne så var hon lugn och jag behövde bara gå ett varv med henne innan jag satt upp.
Själva ridpasset funkade jättebra. Damen var lyhörd och följsam. Efter uppvärmningen så tränade jag på serpentinbågar, det stod rätt mycket hinder framme så vi kryssade runt mellan dem. Det är inga problem för Oktawia, hon bryr sig inte ett dugg om hindren eller vattenmattor utan är helt fokuserad på vart jag styr. Volterna funkade bra, och hon är fortfarande lika tydligt när jag hamnar fel med vikten - då åker huvudet rakt upp och hon blir som en planka. När jag koncentrerar mig på att göra rätt så går hon klockrent. På slutet så tränade jag på skänkelvikningar mellan hindren, funkade bra. Kunde på slutet skritta runt på lång tygel i 10 min och hon var hur lugn som helst. Rätt trött också. Eftersom ridpasset funkade så bra red jag bara i 45 min, men det räckte för att hon skulle bli loss i kroppen och kännas genomarbetad. Gällde mig också ;-).
När vi var klara så skulle jag ställa bil och trailer på rätt ställe. Tog ett tag, men efter lite trixande gick det bra. Maken var ju tvungen att hålla i kusen och då hade jag ingen som kunde stå och måtta in mig mot stalldörren. Har lite svårt med avståndsbedömningen, men det var bara att hoppa ur och kolla några gånger.
Oktawia fick nu gå in i ett stall fullt med hästar som stod i boxar med öppna fronter - de kunde alltså nå henne när hon kom gående. Det var lite äckligt.... men maken hämtade en sopborste och puttade lite försiktigt i rumpan på henne och då klev hon in utan problem. Och så kunde vi fara hemåt. Åkte samma omväg hemåt, men stannade till vid Pizzerian - både jag och maken var totalt utsvultna. Hem med maten och in med pållan i stallet. Eftersom hon var rätt svettig så fick hon behålla fleecetäcket på sig. Under tiden som pållarna käkade sin em-mat så käkade jag och maken pizza - hur gott som helst.
Nu på kvällen kollade vi till makens trattisar som legat i ugnen på torkning hela dagen. De var klara och det är nästan läskigt hur små de blir ;-)
Jag gick ut i stallet igen för att ta hand om pållan. Nu hade hon torkat så jag kunde rykta henne. Sedan så borstade jag lilla Sabina också, det gillade hon ;-).
Plockade rätt på allt i bilen och städade ur trailern - det är ju lite pyssel när man måste åka bort för att rida. Passade också på att göra rent tränset för det såg förskräckligt ut :-O
När jag var klar med allt så var kl nästan 21 och det var dags för pållarnas kvällsmat. Det verkade även som kissungarna tyckte detsamma.
Nu har alla djuren fått sitt så nu är det bara kvar att softa en stund framför TV innan man somnar in :-)
/Lizzie
På em skulle vi göra det som vi gick och väntade på hela dagen. Lasta mitt hästelände igen.... Dags för en tur till Loviseholm och rida lite mer ordentligt.
Jag peppade mig själv med att allt skulle gå jättebra. Oktawia hade bara en tillfällig knäpp förra helgen, och idag skulle hon kliva på utan problem :-).
Damen var lugn i stallet, grannen kom för att vara behjälplig vid lastningen. När vi gick ut ur stallet så var Oktawia hyfsat lugn, vi gick försiktigt fram till trailern och Oktawia fick ta den tid det tog för att gå ända fram. Det gick bra och hon var lugn.
Sedan var hon parkerad framför lämmen till trailern.....
Vi försökte med lina så hon fick lite tryck bakifrån, men icke. Gick bara åt sidan på vänster sida och då kan hon inte kliva upp på lämmen hur mycket vi än försöker. Damen vet precis vad hon sysslar med. Dock inga kast eller stegringar idag. Efter att försökt vänta ut damen i 40 min så försökte vi ställa trailern på ett annat ställe så vi kunde ha husväggen som stöd, gick inge bra - vi har förbannat trångt kring kåken *suck*. Som ett sista försök att få på damen i trailen utan att risker livet eller stressa upp henne för mycket, så lastade vi från stallet. Vi har ju gräsmatta utanförstallet och uppförslut. Lite trist när det är geggigt ute för då kör vi fast. Fördelen med allt blåsande är att det torkat upp så pass mycket att vi inte skulle köra fast.
När vi lastade från stallet så klev damen på duktigt. En timme senare än beräknat och vi var på väg.
Eftersom jag inte vet vad det är som stressar Otkawia så provade jag i dag att åka en omväg till Loviseholm, dock är denna väg asfalterad och alltså inte lika gropig som vår grusväg ut till E18. Dock var hon lite stressad i trailern i alla fall, hon brukar alltid så blick stilla - men idag trampade hon runt rätt bra och ändå körde jag väldigt försiktigt.
När vi kom fram till Loviseholm så kollade jag först med ägarna om det fanns något stall vi kunde lasta ifrån och det fanns det. Bra så man slipper bråka med pållan. Vi väntade en stund med att lasta av så pållan ficks stå och lugna ner sig lite. När jag sedan kom in i ridhuset med henne så var hon lugn och jag behövde bara gå ett varv med henne innan jag satt upp.
Själva ridpasset funkade jättebra. Damen var lyhörd och följsam. Efter uppvärmningen så tränade jag på serpentinbågar, det stod rätt mycket hinder framme så vi kryssade runt mellan dem. Det är inga problem för Oktawia, hon bryr sig inte ett dugg om hindren eller vattenmattor utan är helt fokuserad på vart jag styr. Volterna funkade bra, och hon är fortfarande lika tydligt när jag hamnar fel med vikten - då åker huvudet rakt upp och hon blir som en planka. När jag koncentrerar mig på att göra rätt så går hon klockrent. På slutet så tränade jag på skänkelvikningar mellan hindren, funkade bra. Kunde på slutet skritta runt på lång tygel i 10 min och hon var hur lugn som helst. Rätt trött också. Eftersom ridpasset funkade så bra red jag bara i 45 min, men det räckte för att hon skulle bli loss i kroppen och kännas genomarbetad. Gällde mig också ;-).
När vi var klara så skulle jag ställa bil och trailer på rätt ställe. Tog ett tag, men efter lite trixande gick det bra. Maken var ju tvungen att hålla i kusen och då hade jag ingen som kunde stå och måtta in mig mot stalldörren. Har lite svårt med avståndsbedömningen, men det var bara att hoppa ur och kolla några gånger.
Oktawia fick nu gå in i ett stall fullt med hästar som stod i boxar med öppna fronter - de kunde alltså nå henne när hon kom gående. Det var lite äckligt.... men maken hämtade en sopborste och puttade lite försiktigt i rumpan på henne och då klev hon in utan problem. Och så kunde vi fara hemåt. Åkte samma omväg hemåt, men stannade till vid Pizzerian - både jag och maken var totalt utsvultna. Hem med maten och in med pållan i stallet. Eftersom hon var rätt svettig så fick hon behålla fleecetäcket på sig. Under tiden som pållarna käkade sin em-mat så käkade jag och maken pizza - hur gott som helst.
Nu på kvällen kollade vi till makens trattisar som legat i ugnen på torkning hela dagen. De var klara och det är nästan läskigt hur små de blir ;-)
Ser inte ut mycket för världen, men de luras bara ;-)
Jag gick ut i stallet igen för att ta hand om pållan. Nu hade hon torkat så jag kunde rykta henne. Sedan så borstade jag lilla Sabina också, det gillade hon ;-).
Plockade rätt på allt i bilen och städade ur trailern - det är ju lite pyssel när man måste åka bort för att rida. Passade också på att göra rent tränset för det såg förskräckligt ut :-O
Nu är det rent och fint.
När jag var klar med allt så var kl nästan 21 och det var dags för pållarnas kvällsmat. Det verkade även som kissungarna tyckte detsamma.
Mjölkbaren har öppnat ;-)
Nu har alla djuren fått sitt så nu är det bara kvar att softa en stund framför TV innan man somnar in :-)
/Lizzie
Kommentarer
Trackback
