Stall Kartorp

Det första jag gjorde efter att gett pållarna frukost var att sätt igång tvättmaskinen. Totalt proppfullt i tvättkorgen så det var bara att sätta igång. Åt sedan själv frukost i lugn och ro, fil och müsli framför datorn och surfade som vanligt. Tycker det är en rätt skön start på en lördag ;-)

När pållarna var utsläppta och maken vaknat till liv så började vi med en ordentlig städning. Förra helgen så blev det bara golven som blev åtgärdade... alltså hade jag ett rätt käckt dammlager att ta reda på.

Det är när vi städar som jag funderar på om vi inte bor i ett alldeles för stort hus... då skulle det räcka med en 1:a på typ 30 kvm *fniss* Tyvärr så skulle det aldrig funka i verkligenheten så det är bara att gilla läget - damma vidare alltså ;-)

Eftersom varken jag eller maken orkade stressa så fick det ta den tid det tog att städa. Vi dammade överallt för det behövdes, det var rätt mycket tidningar som skulle sorteras in - makens jobb ;-) Jag släpar fram och han ställer tillbaka ;-).

Under tiden som maken dammsög hela huset så passade jag på att fixa stallet. Fick då ett sms från min kompis Carina att de var på väg till sitt stall. Eftersom Otkawia är lite otidig att last för tillfället så var maken snäll och följde med, ifall det skulle bli trassel och Carina inte skulle ha tid och hjälpa mig.

Under tiden som jag gjorde iordning Oktawia så fattade hon vad som var på gång - bajade säkert 6 gånger på de 30 min det tog att göra iordning henne. Idag så gjorde vi inget försök att  lasta uppe på gårn' utan körde ner trailern till stalldörren. Det har inte regnat på ett par dagar och marken var hyfsat fast, så då går det att få upp trailern. Jag behöver vinna pengar så vi har råd att grusa upp hela stallplanen *önsketänkande*.

När vi skulle lasta så gick det helt OK. Oktawia fick stå och fundera en stund, gjorde tyvärr ett ryck med huvudet och min dåliga armbåge fick sig en känga *aj*. Min tennisarmbåge är inte att leka med för tillfället :-(.  Men sedan så klev hon rakt in i trailern. Gick också bra att få upp trailern till fast mark och vi kunde åka iväg. För att minimera risken att damen blev stressad så krypkörde vi i 30 km/h hela vägen ut till gamla E18. Oktawia hatar potthål i vägen och på en 4 km lång grusväg så förekommer det ju en del dylika typer.

Väl framme så gick jag och kollade hur det var i ridhuset, Carina hade kommit, det var bara ett ekipage i ridhuset som precis blev klara när vi lastade ur så vi kunde gå in och börja helt själva i ridhuset.

För att utmana ödet lite så satt jag upp direkt, utan att vandra runt med damen innan. Nu har hon varit här några gånger så nu känner hon igen sig. Var dock lite spänd de första varven men lugnade snart ner sig.

Jag hann skritta fram och trava fram helt ensam i ridhuset, sedan kom det in ett ekipage till. En kvinna som red samtidigt som oss förra gången också.

Det stod fullt med hinder i ridhuset för de har haft Lotta Björe-träning, men det funkade bra att rida runt ändå när man bara var två ekipage.

Oktawia var idag hur duktig som helst. Tittade bara lite i början på den nya hästen, när jag sedan jobbade henne i trav så kunde hon koncentrera sig på att jobba. Det gick inte att rida så mycket olika vägar pga alla hinder, så det blev jobb på volt och lite sidvärts mellan hindren, red en hel del serpentinbågar som vanligt. Det funkade också jättebra att möta den andra hästen när vi travade båda två. Oktawia klarade t o m av att koncentrera sig på sitt travarbete när den andra hästen började att galoppera. DET är ett framsteg :-). När jag travjobbat henne färdigt och skulle börja avskrittningen, då kommer det in 2 stora hästar och en ponny. 2 tonårsbrudar och en lite mindre tjej. Jag hejar - och INGEN av dem hälsar!!!

Det tillhör väl i alla fall normalt hyfs att hälsa när man kommer in i ett ridhus där det befinner sig folk och hästar!!

Inte nog med det. Det var inte snack om att ta det lite lugnt eftersom det var fruktansvärt trångt tack vare alla hinder och en häst som galopperade. De två tonårsbrudarna på storhäst började direkt med att fräsa runt i trav. Oktawia blev nu totalt vrålstressad så nu hoppade jag av... Oktawia var på väg att totalt flippa ur. Brudarna red förbi så nära att de nästan nuddade Oktawias bakdel - de känner varken mig eller min häst - har alltså ingen som helst aning om hur van min dam är vid att bli trängd på detta sättet. Nu gick jag ut ur ridhuset. Ville inte ens skritta av henne för hand där inne i röran. När vi väl kom ut så skrittade jag av Oktawia utanför ridhuset. Nu hade hon lugnat ner sig och kunde kolla på hästarna i hagen utan att bli stressad. Maken flyttade bilen så vi kunde lasta från stallet, vilket fungerade alldeles utmärkt. Och så åkte vi hemåt i lugn fart, typ snigelfart på grusvägen. Den stora fördelen med att nya E18 öppnat var att den gamla var totalt TOM på trafik. Behövde alltså inte ligga och köra på väggrenen som man annars fått göra ;-)

Jag hade ju jobbat Oktawia svettig så hon hade ett fleecetäcke på sig i trailern, det var helt blött på utsidan när vi kom hem, men hon var nästan helt torr i pälsen. Så det blev kombitäcket som åkte på och sedan regntäcke på det. Och så fick pållarna gå ut i hagen när jag var klar med Oktawia. Pållan var extremt otålig på stallgången, vilket jag förstår. Klockan var 17.30 - alltså MATDAGS för länge sedan. Detta är en dam som inte är på god fot med omvärlden om mattiden ruckas för mycket (som matte alltså ;-) ). Så ut i hagen till em-maten och damen är nöjd och glad.

Plockar undan alla prylar och mockar trailern - det är ju en del merpyssel när man är tvungen att lasta och åka för att rida.. men vad gör man inte ;-). När jag var klar i stallet så var det dags att städa klart huset. Hade bara avtorkning av golven på undervåningen kvar, så det var inte så mycket. Det fixade jag under tiden som maken lagade mat. Köttfärssås och pasta blev det idag.

Men efter städning och ridning så blir man rätt trött och nu var det kväller. Alltså blev det TV:n + DVD-film en stund innnan pållarna skulle in för natten och få kvällsmaten.

Vips så var den lördagkvällen slut :-)

/Lizzie