22/3 Måndag - Giraff
Oktawia har ju fått tagit det lugnt under helgen, promenad för hand i lördags och hagvila igår, alltså var planen för kvällen en tur till ridhuset och matte på ryggen. Förra måndagen så var ju Oktawia på sitt allra bästa humör, samarbetsvillig och ambitiös. Jag var sugen på ett sådan ridpass till och mockade och fixade iordning häst under glatt humör :-). Oktawia var lugn i stallet och det gick jättebra att lasta så 19:15 styrde vi kosan mot ridhuset. Väl där så var det full rulle i ridhuset, men Otkawia tog det lugnt så matte satt upp på en gång och skrittade fram på en tämligen avspänd pålla.
Men sen.... När jag tog tyglarna för att jobba lite i skritten och sedan började trava fram - då kom den.... giraffen!!!
Det är märkligt hur en häst kan vara så kamoflerad :-O. Det fanns inte heller tillstymelse av varken framåtbjudning eller samarbetsvilja. Utan giraffen hade en lång stör inopererad utmed hela vänster sida som dessutom avslutades med en betongklump i vänster mungipa. Hur är detta möjligt.
Jag insåg rätt fort att min plan om ett lättridet pass och vara hemma till 20.30 bara var att revidera *suck*. Går ju inte att sluta rida förrän hästen slappnat av blivit lösgjord och då får det ta den tid det tar. Nackdelen med dagens ridpass var bara att både matte OCH häst uppenbarligen hade PMS.... ingen bra kombination...
Under framridningen i trav rörde sig hästen knappt framåt trots mattes sporrar, att böja sig åt vänster var totalt omöjligt för kusen eftersom giraffen var framme, då blev det huvudet rakt upp och bogen in... Jag jobbade damen rätt mycket på 8-volt bara för att komma åt den där stela bogen... och till sist så blev det dags för uppvärmning i galopp - eller inte tyckte Oktawia!!
En snöboll i helvetet skulle ha större chans än vad jag hade i går med mina försök att få hästkräket att fatta höger galopp. Skallen rakt upp och så slängtrav, inte ens från skritt gick det. Mattes humör var allt annat än på topp... och så var det fullt med barn i ridhuset som red lektion så det var inte riktigt läge att få vansinnesutbrott på hästen heller... bara lite ;-). Till sist så blev det till att hämta en pisk att ha som extra drivning... Oktawia blev om möjligen ännu surare, men det blev någon typ av galopp, även om damen passade på att sparka bakut vartannat steg så hon visade hela magen... hm, jag har fått tillbaka en del av min balans i alla fall... jag satt ju kvar ;-).
Nåja - giraffen galopperade - sedan var inte formen den bästa - men det var galopp i alla fall ;-)
Efter lite skritt blev det sedan dags att galoppera i vänster varv, gick lite lättare i alla fall, men även här var formen under all kritik - galopp var det som gällde i alla fall.
Efter galoppen, som i sig är lösgörande, så borde damen ha blivit lite mer samarbetsvillig och stören borde ha trillat bort... men icke - nu hade hon även en stör på höger sida av hals bog... Så vad gör en envis matte?! Jo, man får rida arslet av sig...
Bara att rida och rida och rida, små volter, stora volter, serpentiner, försöka med lite längning i traven på 20 m volt, något som Oktawia tyckte var skitjobbigt...
När ridskolegruppen var klar så hade vi lite mer yta att röra oss på och vi gick över till att träna på skänkelvikningar, eller försökte i alla fall. Här höll matte verkligen på att få totalt vansinnesutbrott eftersom Otkawia tyckte det var helt OK att springa sidleds med huvudet rakt upp och med sänkt rygg...
Oktawia var skitsur och matte var skitsur... Oktawia är envis, men matte är extremt envis... Så äntligen! Efter 60 min djävla slit så slappnar giraffen äntligen av och förvandlas till en häst igen. Funkade alldeles utmärkt att rida ett par ok skänkelvikningar, även undan för vänster skänkel och 10 m volterna blev också runda och fina.
Då fick det räcka med ridning. På med fleecetäcke på en totalt dyblöt, svettig, häst och så gick jag med damen som avskrittning. Jag var också totalt dyblöt av svett och det kändes som om jag ridit bort ett kg minst! Som tur var hade T följt med till ridhuset så han kunde köra hem, för jag hade inte fungerande ben, i alla fall inte för att köra bil... då hade jag fått vara kvar i ridhuset ett bra tag för att återhämta mig. Och jag ville hem till CSI ;-)
Eftersom jag var tvungen att rida tills damen blivit lösgjord så tog ju ridpasset längre tid än vad jag förväntat mig. Som tur var klev hon snällt på trailern så vi kunde åka hem, och väl hemma blev hon väl omhändertagen och så serverades pållarnas kvällsmat. Jag missade tyvärr början på CSI, kom in lagom efter första reklampausen...
Så blir det ibland, eller rätt ofta, när man har med djur att göra. Det blir inte som man planerat alltid ;-). Jag är i alla fall nöjd med att jag fick loss damens stelopererade stör och hon slappnade av. Dock skulle det vara trevligt om hon kunde vara lite mera samarbetsvillig ;-). Fördelen är ju att jag får motion så det heter duga :-).
Resten av kvällen tillbringades framför TV:n - mycket mer än så orkade inte jag med i alla fall efter kvällens ansträning.
/Lizzie
