22/8 Måndag - Intervju...
Idag var det lite spännande... efter jobbet var det full fart hemåt. T var redan på plats och hade släppt ut Lillan eftersom jag slutar lite senare på måndagar. I med lite mat och så fixade jag stallet. Mockade boxarna och fixade iordning hästmat och vatten. Pållarna plockades in och vid 18.45 var det dags att göra iordning Oktawia.
Vi hade nämligen en date med en reporter från lokaltidningen. Jag ringde i förra veckan till kommunens cykelansvarig för att fråga vad som gäller med banvallen. Den gamla banvallen som går från stan och förbi där jag bor har varit en anlagd rid och cykelväg sedan i slutet av 80-talet. Cykeldelen har varit hårt grusväg och siddelen bra sandunderlag för hästar.
Jag har både cyklat coh ridit på banvallen sedan mitten av 90-talet och tyckt att det funkat bra. Det har framförts önskemål hela tiden om att få cykeldelen asfalterad. Detta blev genomfört för 2 år sedan. Jättebra för cyklister, men tyvärr så blev riddele lite väl smal...
Riddelen är till vänster om asfalten. Det ska vara 2 meter grus - men då hamnar man nere i diket och nära kanten vill man inte vara med en 600 kg tung häst.
Det största problemet är dock de som nu nyttjar banvallen... vanliga cykelmotionerärer är nog inget större problem, men träningscyklister och rullskideåkare!!! De skrämmer totalt tokslag på hästarna.
Cykelansvarige för kommunen förstår problemet och kunde inte i sin vildaste fantasi förstå hur mycket hästar det finns utmed banvallen ;-). Vi pratade lite om hur man ska försöka få ut budskapet om hur man ska bete sig vid möte med ryttare och innan jag visste ordet av så hade jag en reporter från NA i luren och intervju inbokad till ikväll.
Jag bor så till att de ridrundor jag har - tre stycken olika - alla slutar eller börjar med banvallen. Och eftersom min häst blir totalt livrädd för rullskideåkare blir det att jag undviker att rida ut. Och i sånt fall blir det på allmän väg ToR. Inte så skojsigt i längden ;-).
Jag kontaktade igår en annan granne för att kolla ifall de också har problem - och det hade de. Så de blev inbjudna till kvällens date och vi samlades vid det som en gång varit hållplatsen för vår plats utmed banvallen. Reportern ville ha mig till häst så alltså fick Oktawia följa med med matte på ryggen.
Vi fick vänta en stund på reportern och Oktawia var totalt utråkad, men till sist så kom han. Började med att fota en massa... T var med och agerade cyklist och vi fick rida/cykla fram och tillbaka så reporten kunde fota. Det är helt klart överreklamerat det där med att agera fotomodell ;-).
Vi framförde sedan våra åsikter om de problem som uppstått nu när cykeldelen på banvallen är asfalterad. Hur får man människor att förstå hur de ska bete sig när de träffar på ryttarekipage.
Alla har ju lika mycket rätt att nyttja banvallen, men vad gör man när träningscyklister och rullskideåkare fräser förbi i full fart? Är de inte rädda om sin egen livhanke? Inte nog med att häst och ryttare kan drutta ner i 7 meter djupa diken pga hästen blir skrämd. Den dagen en häst blir skrämd och hoppar rakt in i en cyklist - vad händer då?
Det har också förekommit hot. Cyklister som stannat och hotat personer som promenerat på banvallen med sin hund! Ska det verkligen vara så??
Vi for nu se vad intervjun resulterar i - om det finns något intresse för en artikel.
När intervjun var avklarad så var klocken strax efter 20 och jag passade på att rida Rumboholmsrundan. T var ju med på cykel och han fick hålla utkick så det inte kom några galningar bakifrån. Möte med cyklister råkade vi ut för, men det funkade bra.
Jag hade satt på Oktawia reflexer när vi red hemifrån och det var ett smart drag. Det börjar skymma på rätt snabbt numera, och även om jag travade större delen av rundan så var jag inte hemma förrän kl 21 - började bli rätt mörkt och dimmigt då.
Så fort vi var hemma så åkte T och Lexi hem. Jag pysslade om pållarna och så serverades kvällsmaten. Lillan fick sig en liten kvällsrunda och så var det dags att gå in i huset. Lite soffhäng innan det är dags att studsa i säng!
Och detta var allt för idag!
/Lizzie
Vi hade nämligen en date med en reporter från lokaltidningen. Jag ringde i förra veckan till kommunens cykelansvarig för att fråga vad som gäller med banvallen. Den gamla banvallen som går från stan och förbi där jag bor har varit en anlagd rid och cykelväg sedan i slutet av 80-talet. Cykeldelen har varit hårt grusväg och siddelen bra sandunderlag för hästar.
Jag har både cyklat coh ridit på banvallen sedan mitten av 90-talet och tyckt att det funkat bra. Det har framförts önskemål hela tiden om att få cykeldelen asfalterad. Detta blev genomfört för 2 år sedan. Jättebra för cyklister, men tyvärr så blev riddele lite väl smal...
Riddelen är till vänster om asfalten. Det ska vara 2 meter grus - men då hamnar man nere i diket och nära kanten vill man inte vara med en 600 kg tung häst.
Det största problemet är dock de som nu nyttjar banvallen... vanliga cykelmotionerärer är nog inget större problem, men träningscyklister och rullskideåkare!!! De skrämmer totalt tokslag på hästarna.
Cykelansvarige för kommunen förstår problemet och kunde inte i sin vildaste fantasi förstå hur mycket hästar det finns utmed banvallen ;-). Vi pratade lite om hur man ska försöka få ut budskapet om hur man ska bete sig vid möte med ryttare och innan jag visste ordet av så hade jag en reporter från NA i luren och intervju inbokad till ikväll.
Jag bor så till att de ridrundor jag har - tre stycken olika - alla slutar eller börjar med banvallen. Och eftersom min häst blir totalt livrädd för rullskideåkare blir det att jag undviker att rida ut. Och i sånt fall blir det på allmän väg ToR. Inte så skojsigt i längden ;-).
Jag kontaktade igår en annan granne för att kolla ifall de också har problem - och det hade de. Så de blev inbjudna till kvällens date och vi samlades vid det som en gång varit hållplatsen för vår plats utmed banvallen. Reportern ville ha mig till häst så alltså fick Oktawia följa med med matte på ryggen.
Vi fick vänta en stund på reportern och Oktawia var totalt utråkad, men till sist så kom han. Började med att fota en massa... T var med och agerade cyklist och vi fick rida/cykla fram och tillbaka så reporten kunde fota. Det är helt klart överreklamerat det där med att agera fotomodell ;-).
Vi framförde sedan våra åsikter om de problem som uppstått nu när cykeldelen på banvallen är asfalterad. Hur får man människor att förstå hur de ska bete sig när de träffar på ryttarekipage.
Alla har ju lika mycket rätt att nyttja banvallen, men vad gör man när träningscyklister och rullskideåkare fräser förbi i full fart? Är de inte rädda om sin egen livhanke? Inte nog med att häst och ryttare kan drutta ner i 7 meter djupa diken pga hästen blir skrämd. Den dagen en häst blir skrämd och hoppar rakt in i en cyklist - vad händer då?
Det har också förekommit hot. Cyklister som stannat och hotat personer som promenerat på banvallen med sin hund! Ska det verkligen vara så??
Vi for nu se vad intervjun resulterar i - om det finns något intresse för en artikel.
När intervjun var avklarad så var klocken strax efter 20 och jag passade på att rida Rumboholmsrundan. T var ju med på cykel och han fick hålla utkick så det inte kom några galningar bakifrån. Möte med cyklister råkade vi ut för, men det funkade bra.
Jag hade satt på Oktawia reflexer när vi red hemifrån och det var ett smart drag. Det börjar skymma på rätt snabbt numera, och även om jag travade större delen av rundan så var jag inte hemma förrän kl 21 - började bli rätt mörkt och dimmigt då.
Så fort vi var hemma så åkte T och Lexi hem. Jag pysslade om pållarna och så serverades kvällsmaten. Lillan fick sig en liten kvällsrunda och så var det dags att gå in i huset. Lite soffhäng innan det är dags att studsa i säng!
Och detta var allt för idag!
/Lizzie
Kommentarer
Trackback
