Stall Kartorp

Var lite lätt trött när det var dags att kliva upp. Men det var bara att ge sig ut i kylan och pållarna blev utsläppta till hagenoch frukosten serverades. Jag själv drog in i stugvärmen, fixade frukost och parkerade mig i soffan och tittade på morgon-TV. Egentligen hade jag mängder med hemmapyssel som jag skulle behöva ta tag i. Har ju t ex ett gäng med äppleträd som är i stort behov av beskärning. Kände dock inte för att gå ut i kylan även om solen sken vacker ute. Svinkallt är det trots solen...

 

Efter att ha slappat framför morgon-TV så fixade jag iordning på mig själ coh lite nytta var jag ju tvungen att göra. Alltså blev det en vända ut till stallet och fixa mockningen. T slängde ner hö åt mig så jag kunde fixa iordning höpåsarna. När stallfixet var avklarat bytte jag om till mer anständiga kläder och vi drog iväg till stan en sväng. Kylan till trots så var det dags att inkassera vinsten från höstens cykelutmaning vi var med i på jobbet. Jag vann ju presentkort på en cykelservice och eftersom jag har urgammal cykel som är i stort behov av service. Var vinsten välkommen. Förhoppningsvis blir det vår någongång och då är det dags att börja cykla. Alltså åkte vi in med min cykel till farbror cykeldoktorn och lämnade in min gamla hoj. När vi ändå var på en cykelaffär så passade jag också på att dreggla över nya fina cyklar - jättefina - men grymt dyra. Eller i alla fall utanför min budget ;-). Alltså får min gamla hoj allt duga ett ta till.

 

När cykeln var avlämnad for vi hemåt igen och väl hemma så sken solen fint och jag tänkte mig en fika på trappan. Dock blåste det alldeles för kallt så det blev fika inne i köket ;-).

 

Efter en värmande kopp kaffe var jag reda att ta itu med dagens motionspass. Dags att aktviera Oktawia. Planen för dagen var en liten skrittur så ut till stallet och damen fixades iordning för en uteritt. När det var dags att sitta upp så var Oktawia rejält taggad och det var full fart iväg. Hon var dessutom rejält på tårna och stirrade upp sig pga att grannens hästar sprang i sin hage. Inte läge för skritt på lång tygel alltså. T följde med till fots eftersom jag tänkte skritta, och det är bra med lite sällskap ifall man skulle behöva utföra marksyn... Vi skrittade iväg mot banvallen och efter mycket möda kom vi förbi islandshästarna som har sina hagar vid banvallen och styrde kosan mot närmaste samhället utmed banvallen - en liten sträcka om 2 km. Oktawia var lite seg när vi skritta iväg på banvallen och när kommit två tredjedelar av vägen så bestämde jag mig för att trava lite och så vända. Alltså kunde T vänta tills vi kom tillbaka. Passade på att trava damen i lugn trav på asfaltsdelen av banvallen. På så sätt kunde jag känna efter ordentligt att hon har jämt påskjut från bakbenen med tanke på sträckningen hon ådrog sig i hagen. Så här ute fick hon bra bjudning och traven kändes hur jämn och bra som helst. Även när jag bytte nedsittningsben. Pållan tyckte det var lattjo lajbans värre att få trava och bjöd på bra. När vi kom tillbaka till T så fick det bli skritt igen och nu var pållan rejält taggad och visade på att hon minsann kunde sidsteppa åt både påhittade monster och små oskyldiga fåglar i buskarna. En stavgångare kom ikapp oss bakfrån och som tur var lyfte personen ifråga upp stavarna när hon kom ikapp oss. Ljudet från stavarna mot asfalten hade nog annars fått Oktawia att krypa ur skinent ;-). Strax efter så mötte vi ett ryttarekipage. Mötet gick bra och Oktawia reflekterade inte ens över att vi möte en främmande häst - förrän efter typ 50 meter EFTER mötet!!! Då skuttade hon rakt upp och började småstudsa på bakbenen ett par steg :-O. Om man säger så här... efter detta var det INTE läge för skritt på lång tygel...

 

När vi började närma oss hemmet så kunde pållan äntligen slappna av och jag kände mig lite lättad över att inte behövt utöva marksyn... ;-)