10/2 Tisdag - Ridhusridning
Maken fick idag hämta mig vid Stadsbyggnadshuset då jag var med på ett möte där på em. Alltså ännu mer nya namn att lära sig och dessutom ska jag lära mig vilken funktion varje person har också - nåja, om 1 år eller så borde jag kunna det i alla fall ;-).
Efter jobbet var det full fart hemåt för jag ville iväg till ridhuset. Maken var MYCKET skeptisk till att vi skulle komma iväg. Vi fick ju plogat i söndags, men det är ändå slirigt och försöka på upp trailern i uppförsbacken från stallet med kusen i... det skulle nog antagligen inte funka så bra. Stor risk att köra fast....
Jag hade alltså en annan plan :-). Att helt enkelt göra ett försök och lasta upp på gårdsplanen. Nu har vi ju hållit på och lastat från stallet i flera månader. Jag låter Okatwia få den tid hon behöver för att kliva in i trailern utan att bli stressad. Någon gång borde lastningsproblemen ge med sig kan jag ju tycka...
Maken är ju typisk närking och "det går aldriiig" tjatade han om flera gånger under tiden som vi käkade middag ;-).
Jag är lite mer optimistiskt lagd än maken så jag lät mig inte nedslås. Ut i stallet och fixade mockning och hästmat. In med pållarna och så blev Okatwia iordninggjord för att litet ridpass. När det blev dags att haka för trailern så var maken fortfarande negativt inställd till att lasta på gårdsplan, men jag ville prova. Om det inte funkar så hittar jag på något annat upplysta jag maken om. Vi ställde trailern så den blev inramade med snövallar och ramade även in med lina på vänster sida. Och så hämtade jag pållan...
Oktawia hade väldigt bråttom ur stallet - hon ville verkligen ut och göra något. Väl framme vid traliern så stannade hon och "blåste" lite, försökte gå åt sidan, men maken sträckte linan, pållan backade ett par steg, jag gjorde inget mer än bara smackade och pållan klev rakt in i trailen nästan på en gång!!! Massor av beröm och utanför står maken och kliar sig i huvudet - "det trodde jag aldriiig" - skam den som ger sig *fniss*. Äntligen kanske det börja lossna när det gäller våra lastningsproblem.
När vi kommer till ridhuset så är det ett ekipage som precis lämnar ridhuset, så vi blev helt själva idag också. Skrittade fram i 10 min, sedan lite travjogg i 10 min. När både jag och Oktawia var varme så jobbade jag i skänkelvikning med lite tvärning, funkade bra, lite jobb på serpeninbåg. Dock så kändes hon fortfarande stel efter det jobbet och jag avslutade travjobbet med att trava på volt och rida med "tagen bakdel" och minska volten och sedan öka volten. Då släppte hon och blev mjuk och avslappnad. Damen svarar jättebra på denna lilla enkla övning. Hon slappnade av i kroppen, sökte sig ordentligt framåt-neråt utan att bli hängande i tyglarna. Hon blev också skummig runt munnen (red på hackamore) och det är ju också ett tecken på att hon blev lösgjord. Blev totalt 20 min trav med en liten skrittpaus mitt i. Eftersom hon blev så mjuk och fin efter voltarbetet så fick det räcka för idag. Skrittade av i 10 min och sedan var vi klara för idag och kunde åka hemåt. Lastade från stallet som vanligt vid ridhuset, men fick stå en bit ifrån dörren pga snön, men det gick bra den här gången också och damen klev på utan krångel. När vi kom hem så stannade vi på vår gata och lastade av för att vi var inte säkra på att vi skulle komma upp för backen med häst i trialern. Alltså lastade vi ur 200 m hemifrån och vi gick sista biten. Oktawia blev lite förundrad, undrade väl vad vi höll på med. När vi sedan knallade hemåt så kom grannens kusar kutandes i full galopp - de tyckte det var jättespännande att en kuse blivit avsläppt mitt på vägen ;-). Oktawia tittade lite, men blev inge stressad utan skrittade lugnt hemåt. Gissa hur nöjd matte var idag med sin pålla *fniss*.
När jag var klar med pållan och Sabina fått sin medicin så hade klockan hunnit bli 22 och de fick sin kvällsmat och jag rastade av hundarna en sista vända.
När jag kom in så väntade det ett gäng hungriga katter i köket, Måns, Tussan och Nalle satt på bänken och glodd på mig. Att husse gett dem mat räknas liksom inte... alla tre katterna är "mattekatter" ;-)
Polarna Måns och Nalle - här syns det hur mycket Nalle växt... han är nästan lika stor som Måns ;-)
De små sötnosarna... nu är det mätta och belåtna och har förpassat sig upp till mattes säng. Dags för mig alltså att också förpassa mig dit ;-)
/Lizzie
