26/12 Annandag Jul

När vi är lediga så turas jag och maken om att kliva upp för att ge pållarna sig frukost. Idag var det min tur och alltså bara att ta sig ur sängen - kl 8 senast ska pållarna ha sin frukost. Maken sussade sött när jag klev upp, men hundarna blev snabbt vrålpigga.

Under tiden som pållarna käkade sin frukost, så åt jag själv frukost, duschade och fick på mig kläder. 1,5 timme senare så var det dags att gå ut i stallet igen. Idag var det inte lika kallt i alla fall. Pållarna hade bråttom ut och det var full fart i hagen och jag blundade... Oktawia tar ingen som helst hänsyn till sin mattes nerver när hon far runt i hagen - en hage vars mark som består av fruset knöggel...*suck*. Nåja - alla benen höll trots buset.

Fixade stallet och sedan in i stugvärmen igen. Fortsatte att lyssna på min ljudbok, vilket jag gjorde resten av fm.

Nalle hade haft busryck under tiden som jag var i stallet, men när jag lyssnat en stund på ljudboken så började jag fundera på vart han var. Maken hade ingen aning - det hade bara blivit väldigt tyst helt plötsligt. Jag gick runt och letade och till sist hittade jag honom - bakom skrivaren... han gillade inte alls att bli störd i sin skönhetssömn.



Efter en stund så flyttade han på sig och la sig mitt på mitt skrivbord istället. Där var det i alla fall lätt att hitta honom :-).



Vi käkade lite lunch och jag fortsatte att lyssna på min ljudbok - precis som när jag får vantarna på en vanlig bok. Jag kan inte slita mig utan vill få vet hur det går. Men nu hade Nalle sovit klart och var helt sjövild. För att han inte skulle riva mitt skrivbord så tog jag fram en leksak och underhöll honom samtidigt som jag lyssnde på boken.




Tänk att några fjädrar på en pinne kan vara så roligt :-)



På em så bestämde jag mig för att slita mig från boken och göra lite nytta. Oktawia behövde lite motion och jag behövde lite luft. Damen har fått vila i 3 dgr så jag tänkte inte hitta på något jätteansträngande. Utan lite lätt longering tänkte jag skulle vara lite lagomt.

Det var nog tur att jag hade bestämt mig för att inte rida... Oktawia var superladdad och nästan flög ur stallet. Hon kunde inte stå stilla utan det var som hon fick elektriska stötar hela tiden - ryckte i hela kroppen på henne. När vi gick iväg för att skritta fram så hade jag en häst som var ungefär 2,5 m hög och jag funderade på hur detta skulle sluta. Vill hon slita sig så har jag ju egentligen ingenting att sätta emot.

Vi promenerade först på vår egen gata fram och tillbaka, damen var så laddad och tittade på allt och blev rädd för allt - så hon la knappt märke till att grannens hästar kom knatandes fram till staketet.

Själva longeringsjobbet gick faktiskt bra, efter framskrittningen på 10 min och några minuters trav och damen hade coolat ner sig. Det var lite liv och rörelse omkring oss. Närmaste grannen köde runt med sin dumpers, en annan granne tvättade bilen med högtryckstvätt. Det var barn som var ute och lekte som hördes. Oktawia skötte sig riktigt bra, det var bara i börjaden som hon hade tendens till kadenstrav och svansen rakt upp. Sedan slappnade hon av och började jobba. Damen har lagt på sig över ryggen, det syntes idag :-). Tränade på övergångar skritt-trav-skritt-halt. Lite segt med halterna, så det får vi jobba mer på. Tömkörde 20 min och sedan blev det avskrittning 10 min på vår gata - nu hade jag en pålla som var som en seg gammal ko... Kändes skönt att hon coolat ner sig och var lugn och avslappnad.  När vi började longeringsjobbet så stod grannes pållar uppradade på sin sida staketet och tittade på oss med stora ögon. Men det varade inte så länge ;-). När de insåg att det inte så skulle hända något spännande så återgick de till att käka hösilage, men de såg bra roliga ut när de stod där på rad. Funderade nog på vad sjutton vi höll på med ;-)

När jag var klar med Oktawia och pållarna var åter i hagen så gick jag lös på träns och sadel med en omgång persedelvård - DET behövdes!! När jag var klar med detta så avslutade jag alltihopa med att städa sadelkammaren. Nöjd med mig själv så gick jag in - nu var jag hungrig!

Det blev resten från lunchen och sedan kunde jag inte hålla mig från ljudboken längre ;-). Maken tittade på TV och jag lyssnade på ljudbok - så har resten av kvällen varit. Tyvärr har jag ett par kapitel kvar på boken, men upplösningen närmare sig. Nåt ska jag ju ha att syssla med i morgon ;-).

/Lizzie

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0