8/12 Måndag - Grådis
Det är verkligen supertrist väder ljus nu, grådis, grådis och lite spöregn ovanpå det. Det blir ju knappt ljust mitt på dagen och så ska man orka vara pigg :-O.
Efter en hektiskt dag på kontoret så var det bara att åka hem och typ fortsätta. Oktawia fick vila idag och då är det tänkt att jag ska hinna med allt annat. Men det är ju så mycket man tänker... ;-). Lagade ungspannkaka till middag och under tiden som den var i ugnen hade jag kunnat gjort något vettig. Istället så fastnade jag framför datorn *igen* och så har vi ju charmtrollet Nalle som pockade på uppmärksamhet.
Det är inte KLOKT hur busig en 12-veckors kattunge kan vara :-) Har lite rörigt på mitt skrivbord *harkel* Det tyckte Nalle var toppen!!!
Efter att ha busat runt som en vilde i en timme, klättrat upp på handdukarna på paradhängaren, klättrat över gnistgallret till kaminen och nästan blivit grillad katt, stöddat sig mot Tussan så han fick en snyting, sprungit fram och tillbaka över köksbordet under tiden som vi åt middag, så blev han äntligen lite trött och kunde tänka sig vila.
Så här gulligt låg han i typ 5 minuter, sedan var det fullt ös - medvetslös *suck*. Hallå husse - du får faktiskt ta och uppfostra din kisse!!!
Jag hann i alla fall göra lite nytta ikväll. Maken tog ju hand om en megadisk i lördags, men det kunde man inte tro när man såg diskbänken idag *suck*. Vi har alldeles för liten diskbänk... Förstår inte hur vi lyckas producera så himla mycket disk. Himla trist att man är tvungen att laga mat... ;-). Tog mig 45 min att få köket i presentabelt skick och roligt var det inte, men ack så nödvändigt. Förhoppningsvis är det snyggt tills i morgon i alla fall. Nästa år ska vi byta ut vår trasiga diskmaskin - DET ska bli himla trevligt ;-).
Vid intaget så var jag ute och letade efter mina pållar, men det enda jag fick in i stallet var 2 stycken träskmonster. Båda två hade dykt i en dypöl precis innan intaget. Om man säger så här - man är inte speciellt snygg när man bor på landet och har djur - inte den här årstiden i alla fall. Stalljackan är så skitig så den står för sig själv och det är bara några dagar sedan den blev tvättad, kängerna ser man inte färgen på längre - lera ända upp till vristen.
Vad är det egentligen som gör att man står ut att vara hästägare under dessa skitmånader på året. Att man orkar skratta åt en shettis med 50 cm lång man som har blivit dredlocks inbakade i lera, svansen ska man inte tala om.
Jag VÄLDIGT tacksam över att det finns hästtäcken så det bara är huvud, hals och ben som ser fördjävliga ut. Jag är också tacksam över att ha sandblandad jord som gör att skiten ramlar bort av sig själv när den torkat. Men framför allt så är det så himla kul när man känner att man har en relation med sin pållar och att de faktiskt gärna gör som man vill.
Här är man i stallet så in i dödens trött och så får man en liten shettismule i magen som puffar lite försiktigt för att få bli kliad. Då blir man GENAST på ett strålande humör och man orkar med all lera och regn. Vad gör väl lite leriga, blöta täcken då ;-).
För övrigt så är man väl inte funtad som andra människor *fniss*. Varför annars ge sig ut och rida en söndag morgon i grådis och vara överlycklig över en nöjd och lydig pålla ;-).
Men i morgon blir det en tur till ridhuset, rätt skönt med tak över huvudet och lampor så man ser vart man rider ;-).
/Lizzie
Efter en hektiskt dag på kontoret så var det bara att åka hem och typ fortsätta. Oktawia fick vila idag och då är det tänkt att jag ska hinna med allt annat. Men det är ju så mycket man tänker... ;-). Lagade ungspannkaka till middag och under tiden som den var i ugnen hade jag kunnat gjort något vettig. Istället så fastnade jag framför datorn *igen* och så har vi ju charmtrollet Nalle som pockade på uppmärksamhet.
Det är inte KLOKT hur busig en 12-veckors kattunge kan vara :-) Har lite rörigt på mitt skrivbord *harkel* Det tyckte Nalle var toppen!!!
Efter att ha busat runt som en vilde i en timme, klättrat upp på handdukarna på paradhängaren, klättrat över gnistgallret till kaminen och nästan blivit grillad katt, stöddat sig mot Tussan så han fick en snyting, sprungit fram och tillbaka över köksbordet under tiden som vi åt middag, så blev han äntligen lite trött och kunde tänka sig vila.
Så här gulligt låg han i typ 5 minuter, sedan var det fullt ös - medvetslös *suck*. Hallå husse - du får faktiskt ta och uppfostra din kisse!!!
Jag hann i alla fall göra lite nytta ikväll. Maken tog ju hand om en megadisk i lördags, men det kunde man inte tro när man såg diskbänken idag *suck*. Vi har alldeles för liten diskbänk... Förstår inte hur vi lyckas producera så himla mycket disk. Himla trist att man är tvungen att laga mat... ;-). Tog mig 45 min att få köket i presentabelt skick och roligt var det inte, men ack så nödvändigt. Förhoppningsvis är det snyggt tills i morgon i alla fall. Nästa år ska vi byta ut vår trasiga diskmaskin - DET ska bli himla trevligt ;-).
Vid intaget så var jag ute och letade efter mina pållar, men det enda jag fick in i stallet var 2 stycken träskmonster. Båda två hade dykt i en dypöl precis innan intaget. Om man säger så här - man är inte speciellt snygg när man bor på landet och har djur - inte den här årstiden i alla fall. Stalljackan är så skitig så den står för sig själv och det är bara några dagar sedan den blev tvättad, kängerna ser man inte färgen på längre - lera ända upp till vristen.
Vad är det egentligen som gör att man står ut att vara hästägare under dessa skitmånader på året. Att man orkar skratta åt en shettis med 50 cm lång man som har blivit dredlocks inbakade i lera, svansen ska man inte tala om.
Jag VÄLDIGT tacksam över att det finns hästtäcken så det bara är huvud, hals och ben som ser fördjävliga ut. Jag är också tacksam över att ha sandblandad jord som gör att skiten ramlar bort av sig själv när den torkat. Men framför allt så är det så himla kul när man känner att man har en relation med sin pållar och att de faktiskt gärna gör som man vill.
Här är man i stallet så in i dödens trött och så får man en liten shettismule i magen som puffar lite försiktigt för att få bli kliad. Då blir man GENAST på ett strålande humör och man orkar med all lera och regn. Vad gör väl lite leriga, blöta täcken då ;-).
För övrigt så är man väl inte funtad som andra människor *fniss*. Varför annars ge sig ut och rida en söndag morgon i grådis och vara överlycklig över en nöjd och lydig pålla ;-).
Men i morgon blir det en tur till ridhuset, rätt skönt med tak över huvudet och lampor så man ser vart man rider ;-).
/Lizzie
Kommentarer
Trackback
