13/11 Torsdag - Tur till ridhuset
Idag kom jag ihåg att säga till maken på morgonen att jag behövde åka till Ridhuset med pållan. Så han fick hela dagen på att förbereda sig för kvällens övningar :-).
När jag kom hem så låg senaste numret av Tidningen Ridsport i brevlådan - jippig. Laga ungspannkaka till middag och under tiden som den gräddades i ugnen så satt jag och läste Ridsport :-). I tidningen så fanns det en artikel om tyska idrottsläraren och tränaren Eckart Meyners. Lästen den med intresse eftersom jag har problem att hålla ordning på kroppen och problem med nedsatt känsel och kraft i mitt högra ben efter ett diskbråck. Fastnade för ett "matnyttigt tips" som handlade om att "stabilisera bäckenet genom att dra in naveln mot ryggraden". Enligt texten effektivt vid t ex avsaktnignar. Lät ju himla enkelt tänkte jag, ska prova det sedan när jag rider....
Så efter vi käkat och jag fixat stallet så blev det alltså en tur till ridhuset. Det var helt tomt i ridhuset och ändå var vi inte SÅ sena. Kl 20.00 satt jag i sadeln. Oktawia kändes lugn och jag kunde skritta fram på helt långa tyglar i 10 min. Jobbade sedan lite i skritt så som jag fick hjälp av tränaren förra veckan. Sedan la jag upp travjobbet på ungefär samma satt som vi arbetade under träningen också.
Här testade jag nu det jag hade läst om i ridsport. Och hur funkade det då...
Jag har ju problem med kroppen, måste verkligen koncentrera på jättemycket för att göra rätt. Har ju problem vid halvhalter och avsaktningar, så jag var ivrig att testa detta just vid avsaktning och vilken REAKTION det blev på kusen :-O
Första gången tog jag i för kung och fosterland. Oktawia tvärstannade!!!
Så jag fick testa flera gånger innan jag hittade rätt nivå att "dra in naveln" vid halvhalt och vid avsaktning. Kommer nog ha träningsvärk i morgon... MEN vad LÄTT det gick att rida. Vilken AHA-upplevelse jag fick :-D. Helt plötsligt blev det mycket enklare med halvhalter och avsaktningar. Efter ett par stycken övergångar mellan skritt och trav och halvhalter så var Oktawia hur mjuk och fin som helst. Lätt i handen och hur lydig som helst. Inga försök att bara älga på utan väntade på signal från mig hela tiden. Hon var så otroligt POSITIV hela tiden så det kändes jätteroligt ;-D. Känns faktiskt som om jag håller på och får en dressyr häst nu ;-)
Att jag sedan kan bli MYCKET bättre på att rida vägarna ordentligt och framför allt SE vägen är ju en helt annan sak. Behöver också tänka mer på att räta upp mig och hålla kolla på mina flaxande händer. Sedan det där med kroppskontroll och få ordning på hela kroppen.... *suck* men det är väl bara att rida på och kämpa på.
Eftersom Otkawia var så mjuk och samarbetsvillig så räckte det med travjobb på 25 min, blev alltså totalt 45 min ridning. Maken blev jätteförvånad och undrade om jag inte skulle rida mer, och visst det är lätt att köra på när det är så LÄTT, men jag tyckte det räckte så. Otkawia blev genomarbetad och var nöjd. Då behöver man inte köra på bara för att.
Vi håller inte på och bråkar med damen vid lastning, utan vi lastar från stall. Får väl hålla på ett tag med det tills hon vant sig. Hon är ju snäll att ställa upp på en stallgång i ett främmande stall, även om hon är nyfiken på de andra hästarna.
Vi har i alla fall kommit så långt att jag inte behöver använda linorna, utan det räcker med att stalldörrarna ramar in. Oktawia springer inte in i trailern, men hon följer med mig lite försiktigt och går rakt in. Tidigare så stannade hon när hon kom fram till stalldörren och maken fick vifta med en piska bakom rumpan på henne. Så nu har vi alla fall kommit så långt att hon går in lugnt och sansat. Alltid nåt.
Damen var inte heller lika stressad när vi kom hem och det kändes också bra. Efter avskötsel så var det bara maten som gällde ;-)
Jag försökte gosa med kattungarna när jag var klar med allt, men de var så fulla av bus att det var totalt omöjligt ;-). Försökte också fånga dem på bild när de lekte med varandra på min pall.... ha ha - inte alls helt enkelt ;-)
Nu är det dags för mig att gå och lägga mig. Förstår inte hur jag lyckas egentligen... kommer i säng alldeles försent...
/Lizzie
När jag kom hem så låg senaste numret av Tidningen Ridsport i brevlådan - jippig. Laga ungspannkaka till middag och under tiden som den gräddades i ugnen så satt jag och läste Ridsport :-). I tidningen så fanns det en artikel om tyska idrottsläraren och tränaren Eckart Meyners. Lästen den med intresse eftersom jag har problem att hålla ordning på kroppen och problem med nedsatt känsel och kraft i mitt högra ben efter ett diskbråck. Fastnade för ett "matnyttigt tips" som handlade om att "stabilisera bäckenet genom att dra in naveln mot ryggraden". Enligt texten effektivt vid t ex avsaktnignar. Lät ju himla enkelt tänkte jag, ska prova det sedan när jag rider....
Så efter vi käkat och jag fixat stallet så blev det alltså en tur till ridhuset. Det var helt tomt i ridhuset och ändå var vi inte SÅ sena. Kl 20.00 satt jag i sadeln. Oktawia kändes lugn och jag kunde skritta fram på helt långa tyglar i 10 min. Jobbade sedan lite i skritt så som jag fick hjälp av tränaren förra veckan. Sedan la jag upp travjobbet på ungefär samma satt som vi arbetade under träningen också.
Här testade jag nu det jag hade läst om i ridsport. Och hur funkade det då...
Jag har ju problem med kroppen, måste verkligen koncentrera på jättemycket för att göra rätt. Har ju problem vid halvhalter och avsaktningar, så jag var ivrig att testa detta just vid avsaktning och vilken REAKTION det blev på kusen :-O
Första gången tog jag i för kung och fosterland. Oktawia tvärstannade!!!
Så jag fick testa flera gånger innan jag hittade rätt nivå att "dra in naveln" vid halvhalt och vid avsaktning. Kommer nog ha träningsvärk i morgon... MEN vad LÄTT det gick att rida. Vilken AHA-upplevelse jag fick :-D. Helt plötsligt blev det mycket enklare med halvhalter och avsaktningar. Efter ett par stycken övergångar mellan skritt och trav och halvhalter så var Oktawia hur mjuk och fin som helst. Lätt i handen och hur lydig som helst. Inga försök att bara älga på utan väntade på signal från mig hela tiden. Hon var så otroligt POSITIV hela tiden så det kändes jätteroligt ;-D. Känns faktiskt som om jag håller på och får en dressyr häst nu ;-)
Att jag sedan kan bli MYCKET bättre på att rida vägarna ordentligt och framför allt SE vägen är ju en helt annan sak. Behöver också tänka mer på att räta upp mig och hålla kolla på mina flaxande händer. Sedan det där med kroppskontroll och få ordning på hela kroppen.... *suck* men det är väl bara att rida på och kämpa på.
Eftersom Otkawia var så mjuk och samarbetsvillig så räckte det med travjobb på 25 min, blev alltså totalt 45 min ridning. Maken blev jätteförvånad och undrade om jag inte skulle rida mer, och visst det är lätt att köra på när det är så LÄTT, men jag tyckte det räckte så. Otkawia blev genomarbetad och var nöjd. Då behöver man inte köra på bara för att.
Vi håller inte på och bråkar med damen vid lastning, utan vi lastar från stall. Får väl hålla på ett tag med det tills hon vant sig. Hon är ju snäll att ställa upp på en stallgång i ett främmande stall, även om hon är nyfiken på de andra hästarna.
Här står hon uppställd med trailern framför sig
Trailer klar för lastning
Vi har i alla fall kommit så långt att jag inte behöver använda linorna, utan det räcker med att stalldörrarna ramar in. Oktawia springer inte in i trailern, men hon följer med mig lite försiktigt och går rakt in. Tidigare så stannade hon när hon kom fram till stalldörren och maken fick vifta med en piska bakom rumpan på henne. Så nu har vi alla fall kommit så långt att hon går in lugnt och sansat. Alltid nåt.
Damen var inte heller lika stressad när vi kom hem och det kändes också bra. Efter avskötsel så var det bara maten som gällde ;-)
Jag försökte gosa med kattungarna när jag var klar med allt, men de var så fulla av bus att det var totalt omöjligt ;-). Försökte också fånga dem på bild när de lekte med varandra på min pall.... ha ha - inte alls helt enkelt ;-)
Roligt har de små busfröna i alla fall.
Nu är det dags för mig att gå och lägga mig. Förstår inte hur jag lyckas egentligen... kommer i säng alldeles försent...
/Lizzie
Kommentarer
Trackback
