28/10 Tisdag - Brottning med 500 kg häst och arbete i mörker...

Att behöva brottas runt med 500 kg häst är varken roligt eller enkelt. Min hovslagare Putte var inbokad kl 07.00 i morse. Kl 06.30 knallar jag ut i stallet och ger damen en rejäl dos Sedalin, som är ett lugnande preparat som veterinär skriver ut. Det är milt lugnande och tar udden av det värsta av en bökig kuse. Oktawia är enkel att ge medicin, och Sedalin är i en spruta, typ avmaskningsspruta så det är enkelt att dosera och bara att spruta in i mungipan. 

Att ge Sedalin är väl typ det enklaste när det gäller Oktawia och hovslagare....

Hovis kom, lite försenad, och så ska vi sätta igång omskoning på Oktawia. Sedalin till trots så var hon inte sådär jättesöv, så jag sa att vi börjar med bakhovarna som är värst, ifall verkan av Sedalin ger sig innan hovis hunnit sko klart. Till på köpet så kände hovis av sin ischias - ingen bra kombination. Det var nog tur att hovis började med bakhovarna, trots att Oktawia var påverkad av Sedalin, så försökte hon rycka åt sig bakhovarna. Det är precis som hon tycker att nu räcker det med att ha benet uppe i luften. Snabb är hon också...

När hovis sedan skulle sko fram så var Oktawia rejält bökig. Ville inte alls ha benet uppe och få någon sko påslagen *suck*. Tryckte upp både mig och hovis i väggen trots att hon var så trött att hon knappt kunde hålla huvudet uppe. Tills sist så blev det till att plocka fram bremsen. Det funkar att bremsa Oktawia ett kort stund, så sista framhoven fick vi ha henne bremsad för då var hon inte ett dugg samarbetsvillig och försöka hålla fast en 500 kg tung häst är ju dömt att misslyckas.

1,5 timme senare så hade damen i alla fall skor, sulor och brodd runtom på alla fyra hovarna - nu kan snön komma!

Lilla Sabina blev verkad förra gången hovis var här och behövde inte verkas idag. Jag håller efter henne själv med hjälp av rasp, så för hennes del räcker det med att hovis kollar över henne varannat besök.

Efter hovisbesöket så var det full fart till stan, hämtade maken så han körde till mitt jobb och släppte av mig. Vid mitt jobb är det asdåligt med parkeringsplatser, och framför allt DYRT.

Idag var det första dagen som jag och min nyanställde kollega fick klara oss utan den ordinarie assistenten - skarp läge med andra ord :-O. Behövde bara ringa henne EN gång under dagen *fniss*.  Kommer nog gå bra så småningom, jag känner ju igen en del saker sedan jag jobbade som assistent på andra jobbet. Det är bara att ta reda på VEM det är som ska ha alla papper från oss osv. Mycket lappar på mitt skrivbord är det - tack gode gud för Post-It ;-)

Efter jobbet åkte vi till Rejmes och köpte nya tändstift till bilen, förhoppningsvis så ska det räcka med byte av dess. Bilen går ojämt på tomgång, så nåt stämmer inte. Vi fick lite tips på Rejmes och som killen där sa, byte av tändstift är alltid en början ;-). Det är i alla fall dags att byta dem då de gamla suttit i bilen cirka 2000 mil.

Vi hann hem idag innan kolmörkret slog till, men det var inte mycket mer. Fixade mat under tiden som maken  höll på med lite småfix på min trailer.

Efter lite mat (lax -mums) så var det full fart ut i stallet. Skulle fixa mockning m.m. rätt snabbt eftersom vi skulle gräva klart vår "tegelkrossuppfart". Men vad gör jag.... fastnar i sadelkammaren hos kissungarna ;-)

Idag var jag tvungen att ta lite tid och gosa med dem ;-)




Som ni förstår är dessa helt omöjliga att motstå ;-)


Korgen är en gammal fruktkorg som min mamma hade till sin katt, stickningen har mamma gjort och när korgen står upp så bildar stickningen en liten grotta. Alla katter älskar denna korg, men kattungarna älskar att busa och klättra PÅ den ;-)

Här kommer syster yster - busig som bara den...







Till sist så var jag tvungen att slita mig från ulltussarna, hade ju ett stall som skulle fixas ;-). Så när maken kom ut och vi skulle börja gräva så var jag inte riktigt klar med mockningen *harkel*. Men snäll som han är så började han utan mig och jag fick göra klart stallet innan jag började köra bort jord.

Det är ett drygt arbete att gräva bort gräsmattesvålen. Blött och lerigt och mörkt. Som tur var INGET regn - hade ju bara varit det som fattats.... Vår lampa som sitter ovanför stalldörren är ju inte sådär jättestark, men bättre än ingenting. Jag hade pannlampan på mig som komplement. Maken slet HÅRT och efter cirka en timmes grävande så var det klart. Då var det bara till att börja ösa ut tegelkrosset, maken öste och jag körde skottkärran.

Så nu har vi äntligen en "väg" ner till stallet.




Det är bara tegel fram till den vägen som går ner till garaget. Där är det bärlager och grus, så däcken får fäste. Förhoppningsvis så ska detta funka nu tills vi har råd att grusa upp hela stallbacken - någon gång i framtiden...

Rapport kommer i morgon om hur det funkar med trailer + kuse. För då ska vi iväg och TRÄNA :-D

Nu ska jag ta på mig pannlampan igen och ut i hagen för att leta rätt på en st kolsvart häst i kolmörkret... tack och lov har hon reflexgrimma på sig! Fick köpa en förra hösten efter att jag nästan letat ihjäl mig efter kusen i mörkret. Sabina är lättare att hitta, för hon vill alltid in och kommer fram till stalldörren så fort jag öppnar. Det andra åbäket tycker det är en sport att gömma sig i hagen ;-). När hon väl förstår att jag vet vart hon är så kommer hon, men när jag irrar runt och letar så står hon tyst och stilla och bara väntar. Förra hösten klev jag rakt in i sidan på henne.... hade ingen lampa med mig då... Då blev det inköp av reflexgrimma och så får jag alltid ha en ficklampa/pannlampa med mig ;-).

Maken ligger nu utslagen i soffan efter allt grävande och jag kommer nog också hamna framför TV:en en liten stund innan det är dags att sova.

/Lizzie




Kommentarer
Postat av: Birgitta

Har utmanat dig på min sida...

2008-10-29 @ 11:35:49
URL: http://pysseltrollet.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0