Stall Kartorp

Idag har det vräkt ner regn - totalt hällregn. Det har verkligen varit innesittarväder och inte ens hundarna ville gå ut. Maken hade satt batteriet till bilen på laddning och sedan intog han soffan i horisontalläge. På fm så surfade jag lite, skulle också rensa digitalkameran och då upptäckte jag att maken lekt med min kamera :-O!

Var helt slut efter pärsen med kusen så det där med att kolla på CSI skedde i omgångar ;-)

Men, men maken ska inte vara för mallig att han höll sig vaken igår kväll, han behövde längre återhämtningstid än jag. För han behövde hela dagen idag också ;-)

Eftersom maken på fm låg i soffan och tittade på film/sov, så pysslade jag klart med mina målade fotoramar. Blev bra tycker jag. Nu ska jag bara försöka få upp dem på plats på mitt kontor.




När jag var klar med fotoramarna så var tog jag mig an stallet. Tvingade med mig Lexi och Kayo ut, under den timmen som jag mockade och fixade i stallet tyckte jag de kunde vara ute och busa runt, men av någon anledning så skulle de absolut vara inne hos mig i stallet, de tyckte det var alldeles för blött ute.

Maken fixade till lite mat vid 14-snåret och vi käkade en sen lunch.

Helt plötsligt på em så slutade det regna och SOLEN tittade fram. Helt otroligt. Jag som var helt inställd på att ta en blöt promenad med pållan. Ändrade nu planerna och istället bestämde jag mig för en liten ridtur. Maken fick reda på mina planer och eftersom han fortfarande var i chocktillstånd sedan gårdagen, så blev det lite stön och muttrande.

Det fina vädret höll i sig resten av kvällen och när pållarna käkat upp sin em-lunch tog jag in dem och gjorde iordning Oktawia för en ridtur. Pållan var lugn i stallet, men när vi skulle ut så ville hon helst gå in i sin box igen. Helt plötsligt blir hon urstressad. Så till den milda grad att hästen skakar i hela kroppen. Hon spanade nervöst efter om trailern stod där vi höll på med våra lastningsförsök igår. Hon kunde absolut inte stå stilla och maken undrade om jag verkligen skulle rida.

Gick runt med henne på gården i några minuter, men hon skakade fortfarande i hela kroppen. Kom upp i sadeln i alla fall och vi kom iväg. Oktawia var laddad till max och idag ville jag inte ha några konstiga ljud komma farandes bakifrån... *harkel*. När vi kom fram till grannen med islandshästarna, så hade den en ny isis i hagen utmed vägen, en hingst visade det sig. Oktawia blev ju superspänd och lite rädd, men vi kom faktiskt förbi trots att hingsten kom brakandes efter oss i hagen. Hon fick stå still ett tag och titta på den, sedan kunde vi gå vidare.

När vi kom ner på banvallen och jag började trava så insåg jag att jag satt på en kuse som hade hur mycket överskottsenergi som helst... Vi travade hela vägen till grusgropen och hon var fortfarande laddad. Klättrade uppför 6 gånger och nerför 5 gånger och det tog rätt bra på damen. Det är inte långa backar, men rejält branta, så nu var hon lugn och vi kunde skritta en km lugnt och avslappnat. Hon frustade ordentligt så klättringen gjorde susen. La in en travsträcka till som funkade bra, sista biten satt jag ner och tränade på skänkelvikning. Vi skrittade hela den vanliga skrittsträckan hem och hon var som en helt annan häst. Kunde skritta på lång tygel och hon var helt lugn. Satt av vid brevlådorna och gick med henne sista biten hem. Väl hemma fick hon lukta på trailern och kolla på den ordentligt. Inte ett dugg rädd eller nervös. Ingen reaktion över huvud taget - jag fattar ingenting...

När jag var klar med Otkawia så fick sig Sabina en lite genomgång med piggborsten. Nu har hon så mycket vinterpäls så ingen annan borste funkar ;-).

När jag var klar i stallet så fixade vi till lite mat och medans det stod på spisen så surfade jag. Då fick Tussan syn på kabeln till digitalkameran...

Nu är pållarna nattade och endast lite TV-tittande återstår av denna helg. Mord i sinne - så man är lagomt trött i morgon bitti ;-)

/Lizzie