28/7 Tisdag - Forts kök...

Vår lilla köksrenovering tar aldrig slut... ;-). Dags för kakling idag - det tycker jag är kul men det tar alltid mycket längre tid än vad man tror från början.

Vi körde igång vid 10-snåret. Tog hur lång tid som helst att mäta ut en rät linje som den nedersta kakelraden ska gå efter. Inte helt lätt att hitta något som var tillräckligt långt för hela diskbänken + bänk. Vattenpasset kom väl till pass. Till sist hade vi måttat in vart kakelraden skulle börja. Första raden är ju den som tar längst tid att lägga. Den måste ju bli rak eftersom resten av kakelraderna blir snedare och snedare annars. Dit med en kakelplatta och så fram med vattenpasset. Pillat med kakelsnören så jag nästan kräkts på dem ;-).



För att komma så här långt försvann 2 timmar - kl var alltså 12 och dags för lunch. Lika bra att äta innan maken och jag var i luven på varandra fullständigt. Vi blir lika griniga båda två om det går för långt tid mellan mattillfällena *fniss*. Till lunchen behövdes lite paparika - nu har jag egen i växthuset så jag knallade dit för att skörda. Kollade gurkplantan också - dags att skörda där också.

Första skörden från växhuset för säsongen :-)



Mitt  i maglagningen blev det lite kaos för maken upptäckte att en av grindarna - översta spiralgrinden - var borta. Jag ut och kollade till pållarna, men hittade inga tecken på att någon av dem skulle ha fastnat i grinden, inga sår eller trasiga svansar. Dock efter en bra stunds letande så hittade maken grinden ute i hagen. Helt klart har någon häst fastnat i den och dragit rund med den i leran - rena turen att ingen blivit skadad! Det blev snabbt nytt grind+handtag fixat - nu av elrep. Och så bytte vi ut den spiral som var kvar och satte grind av elrep också. Ville inte riskera att någon av pållarna fastnar igen...

Till sist kunde vi käka i alla fall och det blev grönsakspasta med korvsås till lunch - smakade bra och kl 13 började med kaklingen igen.

Det är jag som kaklar och maken är handräckare ;-). Bäst att poängtera eftersom han gör det mesta av allt annat jobb, men när det kommer till kaklingen så lämnar han över det till mig - med varm hand ;-)

Vi fortsatte där vi avlutade innan lunch - det hade torkat lite nu så jag inte ruckade på de redan kaklade plattorna. Satte plattor så långt det gick för vattenkranen och jag fick dit det första motivkaklet :-)



Nu fick denna raden torka fast lite och vi fortsatte med att kakla ända bort till hörnet. Maken satte fast en trälist där spisen ska vara och så började jag kakla på. Använda vattenpasset efter varje platta och det var ändå svårt och petigt att få det rakt. Sned och vind är ju väggen också så det var ett par plattor som inte sitter helt perfekt - men det får jag överleva. Hade vi använt mosaik så hade det varit lättare att lägga det eftersom det är lättare att forma efter en ojämn vägg - tyvärr så är jag inte så förtjust i mosaik och tycker INTE att det passar i mitt kök... så det är som det är ;-). Jag fick i alla fall till kakelplattorna bättre på plats den här gången än förra gången jag kaklade - så något har jag väl lärt mig ;-).



När klockan var strax efter 15 så la vi ner jobbet för en stund. Det finns en gräns för hur länge man kan stå böjd över diskbänken och stirra på kakelplattor... även om man vill bli färdig så fort som möjligt ;-).

Vid 16 skulle M1 komma så jag gick ut och plockade in pållarna till stallet så de fick vila en stund. Fyllde på lite mera vatten till pållarna och gosade lite med Minna som var ensam och övergiven i sadelkammaren. 

M1 och P kom på utsatt tid och Oktawia blev iordninggjord för en omgång lite lätt hoppning. Dock verkade det som om Oktawia var totalt sovandes under tiden hon blev borstad, maken till trött häst var länge sedan jag såg. Bianca var också trött och låg ner i sin box.

Det gick bra att få in Otkawia i trailern och färden gick mot ÖFK. På da'n så hade det varit lite mulet och kommit regnskurar, dock var det som bortblåst nu vid 17-snåret - strålande sol och hur varmt som helst.

Framme vid ÖFK så var det utebanan med hinder som gällde. Det var första gången som vi var på den banan, men det gick bra. Oktawia tyckte inte det var någe konstigt, utan hon såg mer ut som om hon gillade läget. Under framridningen så funkade galoppfattningarna mycket bättre än igår. Bättre bjudning på utebanan verkade det som.

Efter framridning så blev det trav över bommar innan M1 travhoppade 2 små krysshinder som stod uppställda på varsin långsida. Oktawia hoppade snällt, lite si och så med tekniken, hon har lite hängande framben när hon hoppar - men hon såg ut att ha kul i alla fall :-)





Och visst - damen kan flyga *fniss*



Efter lite småhoppande blev det dags att avrunda. Riktigt bra med galoppen efter hoppningen också.



När det var dags för avskrittning så lämnade vi banan och M1 skrittade på vägen fram och tillbaka. Maken hade följt med in till ÖFK, sedan tog han bilen och försvann till K-Rauta för att köpa en kakelborr. Vi hade alltså inte så bråttom tillbaka till bilen eftersom han inte hade kommit tillbaka när M1 började avskrittningen, tog en tur runt halva SM-banan också. Då blev det bra tajmat och maken kom precis när vi kom fram till trailern.

Själva lastningen gick sedan bra och vi kunde fara hemåt med en trött och svettig pålla. När vi kom hem så var hon fortfarande jättesvettig så jag ställde upp henne ute och fram med vatten och svamp och så sköljde jag av henne med kallt vatten. Det tyckte pållan var mycket skönt... ;-)



Pållarna fick sedan stå inne en stund så Oktawia hann äta. Det var också dags för mat för maken och mig igen. Nu blev det stekt lax och grönsaksris. Både maken och jag var riktigt hungriga, men så var ju kl 19... lunchen hade för länge sedan förbränts ;-).

Efter maten så blev pållarna utsläppta, Oktawia ställer sig och väntar snällt vid dörren till hagen, men Bianca... vad gör hon... Jo, tränger sig före och ställer sig mellan Oktawias framben :-O. Oktawia gjorde ingenting, men jag fick lite problem när jag skulle öppna dörren för jag visste inte vilken häst som skulle ut först - det visste inte pållarna heller... Till sist så puttade Oktawia ut Bianca lite försiktigt *fniss*.

Åter till kaklingen... och nu hade vi kommit fram till det stora problemet på väggen... Kökskranen... Jag ville ha bort "brickorna" som döljer hålen i väggen - omöjligt påstod maken - han fick inte bort varken mutter eller bricka...



Röränden är nämligen tjockare längst ut än där själva gängorna är. Vi har aldrig bytt kran tidigare, men i min värld så borde det inte vara svårt att få bort brickorna då man sätter ditt nya när man köper ny kran. Maken ville borra ett STORT hål i kakelskivan och trä över allthopa... jag gick inte med på det då skulle ju hålet synas och brickan inte ha någont syfte... Så under en timme satt jag och klurade, konsulterade Bukefalos och vänner. Ingen hade varit med om något liknande.

Till sist så börjadejag pilla med en kniv för jag tyckte det BORDE gå att skruva bort alltihopa. Och mycket riktigt. När jag pillat rent runt röret så såg jag att det hela satt fast i ett rör i väggen. Sa åt maken att plocka fram en rörtång - här skulle det skruvas....

Maken var MYCKET skeptis till mitt tilltag och ALLT skulle vara mitt fel om det skulle gå åt skogen ;-). Nu visade det sig att jag hade rätt. Det var mycket lätt att skruva bort alltihopa och istället för att ha en massa rör ivägen för min kakling var det 2 hål i väggen....



Äntligen....

Vi mätte ut vart hålet skulle vara på kakelskivan och så blev det till att borra hål. Det gjorde maken - jag hjälpte till att hålla i. Det tog tid att borra hålet, men det blev bra. Äntligen en skiva på plats. Sedan mätte vi ut för hål nr 2 och maken fixade hålet. Det hamnade precis i skarven så det var lite trixigare att få bra, men till sist så lyckades maken och skivan hamnade på plats.

Rörstumparna med brickorna skruvades på plats igen - allt som allt blev det fixat på en timme :-).



Så enkelt - när man väl kom på hur man skulle göra *fniss*.

Sedan fick det vara bra med kakling för idag/kväll. Min hälsporre skriker och nu ska jag lägga mig i soffan och vila fötterna. Snart dags att gå och lägga sig också ;-). Förhoppningsvis så hinner vi en bit med kaklingen i morgon...

Hur sam helst,  denna slitsamma dagen är till enda i alla fall!

/Lizzie

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0