Stall Kartorp

Fick INGEN bra start på denna dag!!! *morr, morr*

Min käre make hade inplanerat en friskvårdsdag med sitt jobb. De skulle åka till Bråviken och fiska eftersom de är ett gäng fisketokiga typer på hans jobb. De hade kommit på den fina idén att åka kl 05.00 på morgonen för att hinna fiska så mycket som möjligt - sickna typer... - Jag har vid minst 3 tillfällen sagt åt maken att väcka mig när han ska åka så jag kan köra in honom, jag ville ha tillgång till bilen nämligen.

Vad tror ni händer....

Jag vaknar 05.30 - INGEN make och INGEN bil!!!!

Behöver jag påpeka att jag blev rätt ilsk... dessutom - hur kan han bara åka utan att kolla att det funkar för mig att åka buss och att jag har PENGAR till bussen. Det var nämligen rätt tomt i min plånbok eftersom jag tänkt ta up kontanter i dag.

Ringer maken ilsken som ett bi och fräser någon harang som en annan spottkobra - maken la luren i örat på sin fru...

Maken var ju alltså iväg till Bråviken så det var ju bara att sätta fart, katter skulle matas, sandlådor göras rent, hundar rastas och matas, hästar matas och släppas ut. Och så skulle jag själv göra mig iordning och äta. For runt som en tetting men var klar lagom till att det var dags att sätta sig på cykeln och trampa iväg till bussen. Hade hittat ett rabattkort, men så kom jag på att jag kanske inte hade pengar på det så det räckte till en tur till stan. Bäst att kolla om det fanns några kontakter i plånboken.

Om maken låg på minussidan innan så blev det iskallt nu - kom på att min plånbok låg kvar i BILEN sedan jag var till stan igår.

Upp på övervåningen - urstressad - och vände upp och ner på hans sparbössa och plockade på mig småpengar så det räckte till en bussresa och sedan full fart iväg på cykeln i lite lätt duggregn till busshållplatsen. När jag har 50 meter kvar - svisch - där for bussen förbi!

Kan en morgon starta bättre än detta!!!! Den ramsan som kom ur min mun hande kunnat tända eld på en valborgsmässobrasa!

Funderade ett tag på om jag skulle cykla till jobbet, men det var svinkallt och för stor risk för regn. Var bara till att sätta sig i busskuren och vänta på nästa buss som kom 30 min senare.

Det som är postitivt är att jag nu vet hur lång tid det tar att gå från hållplatsen i Rosta till mitt jobb - drygt 15 minuter. Tur man har flextid, men eftersom jag kom en timme senare än vad jag brukar vara på jobbet så trodde mina arbetskamrater att jag tagit mig en rejäl sovmorgon - de kunde ha haft mera fel....

Var alltså lagomt uppretad hela dagen och inte blev det bättre av att de inte kunde slita sig från fiskestället och åka hem i normal tid. En efter en gick mina arbetskamrater hem... till sist var det bara jag kvar... om jag var grinig i morse så var det ingenting mot vad jag var när maken äntligen kom strax efter kl 17 och hämtade upp mig.

Maken hade vett att inte säga så mycket - om man säger så *fniss*. Vi handlade lite mat till helgen, tankade upp bilen inför morgondagens färd till Strömsholm och sedan så åkte vi hem. Maken var trött efter dagens fiskeresa - men där hade jag ingen förståelse - jag behövde sällskap ut eftersom jag skulle rida ut på Oktawia ;-).

Som tur var så lättar ju humöret efter att man får ta itu med mockning och fixa till i stallet. Det var fint väder på kvällen, lite kallt, men solen sken. Dessutom kan man bara inte gå runt och vara sur efter att ha besökt min sadelkammare och gosat med kattungarna där. Även i år har Pricken fått en bebis som är ett riktigt litet charmtroll. En tjej denna gång - men hon kommer bli som Nalle...

Kan en kisse vara sötare ;-)



När jag kunde slita mig från kissungarna så plockade jag in pållarna och  kl 20.30 var jag och Oktawia redo för en liten uteritt.

Maken följde med på sin järnhäst, det är första rena uteritten på hur länge som helst. Har iofs varit ute på promenader, men det är inte riktigt samma sak. Oktawia är ju extremt tittit utav sig och kan vara laddad till max. Så maken hamnade på plussidan när han följde med på turen ;-).

Utritten gick bra. Helt underbart väder, och Oktawia var lugn och avslappnad. Vi styrde kosan mot grustaget för att klättra lite. Enda incidenten som hände var vid gården som ligger brevid grustaget, där var de ute och rökte på balkonen och människan och hunden rörde på sig precis när vi kom. Oktawia blev skiträdd och gjorde ett kast runt och skulle dra iväg åt andra hållet. Men jag fick stopp på henne på en gång och människan började prata = Oktawia betydligt lugnare.

Klättringen gick bra, även om pållan tyckte det var jobbigt. 3 gånger uppför klarade hon idag, även om det var segt sista vändan.



Ritten hemåt gick också bra, även om pållan nu var betydligt mer taggad och helst ville galoppera hela tiden. Jobbade damen i skänkelvikning i trav och det gick jättebra. Riktigt bra skänkelvikningar och hon slappnade av bra.

Totalt tog ridturen 55 min och jag var ett strålande humör när vi kom hem - tänk så lite som behövs för att vända en hel dags irritation *fniss*. Allt en himla tur man har pållarna ;-).

Resten av kvällen tillbringas framför TV med lite ostbågar ;-)

/Lizzie