Stall Kartorp

Idag var det alltså dags för cliniken med Ronny Åhman. Jag hade min "startid" vid 14-snåret enligt senaste mailet i går. Så vi åkte iväg så vi var på plats kl 12 för jag ville se lite andra ekipage innan det skulle bli min tur. Maken följde snällt med utan att knota det minsta :-).

Vi skulle inte åka så långt, cliniken var vid Kumla ridklubb och jag hade bokat en box åt Oktawia så hon skulle slippa stå i trailern och bli stressad.

När vi kom fram så hittade jag snabbt rätt på ansvarig person, fick en box och vi lastade ur Oktawia. Hon följde snällt med mig tills vi kom fram till stalldörren - där blev det tvärstopp, men försök nr två så klev hon in. Hon var lite lätt stressad i den nya miljön, men började äta av det medhavda höt på en gång. Däremot så kröp hon  nästan ur skinnet när jag tryckte på vattenkoppen - en sådan har hon aldrig sett tidigare!

Oktawia blev lämnad med sitt hö och vi gick till ridhuset. Och nog hann vi se andra ekipage - programmet var 2 timmar försenat när vi kom dit. Så är det ju när det gäller hästar - det tar den tid det tar liksom.

Så det var bara att sitta och titta på de andra ekipagen. Måste ge maken en stor eloge - han har skött sig exemplariskt under hela dagen. Trots att han egentligen är totalt ointresserad av hästar så var han med inne i ett svinkallt ridhus och kollade på de andra - och han gnällde ingenting!

Fram på sen em blev det äntligen min tur - jag var typ näst sist ;-). Det gick lättare att få in Oktawia i ridhuset än vad jag hade trott. Hon blev inte alls så stissig som jag hade befarat. Damen har kanske mognat lite ;-). Maken hade kört in vår bil och trailer i ridhuset och så började Ronny att hantera Oktawia.

Oktawia ville inte alls kliva på trailern, utan smet förbi på vänster sida för honom också. Han kom snabbt fram till att hon har svårt för trånga passage och "longerade" henne mellan sig och rampen. Först så kastade sig Oktawia förbi rampen, men efter ett par varv så kunde han få henne att göra halt vid rampen och stå där helt stilla.

Fortfarande så ville hon dock inte kliva in i trailern.

Jag fick i detta läge kliva in i trailern för att ta emot henne, sedan var det bara att vänta. Det blev en dans, Oktawia klev upp på rampen med framhovarna och slängde sig sedan bakåt. Ronny stod brevid henne och skickade henne framåt genom att snurra ett rep. Hon försökte springa över honom ett par gånger, men då placerade han henne snabbt framför rampen.

Efter cirka 30 min så klev hon in, och stod kvar där. Backade ut, och hon klev in igen, och igen och igen osv. Så fick jag själv ta över och det var bara att ta snöret och kliva in i trailern med pållan :-). Gick ett varv i ridhuset och så mot trailern, Oktawia följde snällt med in.

Enligt Ronny så ska det nu inte vara några problem. Ev kan en medhjälpare behövas för att snurra med ett rep om man inte kan göra det själv.

Nu var en lång dag slut - vi lastade in damen en sista gång och jag kunde köra ut ur ridhuset  med häst och trailer. Innan vi for hemåt så mockade jag rent boxen jag hyrt - det tog en stund eftersom Oktawia lekt dygnspridare ;-).

När vi kom hem så blev Sabina jättelycklig, hon har ju varit själv ute i hagen hela em. Oktawia tyckte också det var VÄLDIGT trevligt att äntligen få komma ut i hagen. Hon travade runt flera varv - brydde sig inte ens om höt jag la ut.

Plocka iordning på alla prylar, städade ur trailern och så var det dag att laga mat åt oss själva. Jag fixade käk och maken tog hand om disken (min disk egentligen). Sedan gick vi ut och satt i syrenbersån och åt maten. Kändes skönt att vara ute en stund efter att ha tillbringat halva dagen i ett kallt ridhus ;-).

Nu är pållarna intagna och nattade. Vovvarna rastade och jag ska kolla lite på nyheterna innan jag själv tar en djupdykning ner i sängen.

Det var allt för idag!

/Lizzie