17/9 Försök till uteritt

Nu blir det mörkt tidigt om kvällarna, så ska jag hinna med en uteritt och hinna hem innan det är mörkt - ja, då får man skynda sig lite.

Eftersom jag inte funkar som människa om jag inte får mat i mig, så var jag tvungen att fixa middag och äta innan jag hittade på några som helst andra aktiviteter. Känner mig trött och sliten efter nätter med dålig sömn pga hostan så det där med att stressa - det fanns inte med på kartan. I vanliga fall vill jag få klart allt med stall och hästmat INNAN jag rider. Idag kastade jag om ordningen - bestämde mig för att mocka sist så jag kunde fixa middag i lugn och ro.

Mitt under förberedelserna för middagen kom maken in med en lite fågel i handen. Den hade krupit in i ett järnrör och satt lite fast. Men maken lyckades pilla loss fågeln, en blåmesunge, och den kunde sedan flyga iväg när den hämtat sig lite.




Efter att maken agerat fågelräddare så var det bara att återgå till matlagnignen.

Middagen idag tog lite tid att fixa - på menyn var det köttbullar med spiskummin - de godaste köttbullar som man kan käka. Tar ju en stund att fixa smet och trilla köttbullar men till sist så var de klara för stekning.




Till köttbullarna serverades det mos på potatis och morötter, mango chutney och så sallad förstås.

En mycket god måltid bestående av cirka 350 nyttiga kalorier :-)

 

Maten smakade hur gott som helst och när allt var klart med middagen så var jag redo att gå ut och plocka in pållarna för att fixa iordning Oktawia för en lite stillsam ridtur runt Rumboholm i det vackra vädret...

Pållarna stod i hagen uppe vid stallet och betade, såg allmänt avslappnade ut. Ropade på Oktawia och hon kom gående mot mig. Bra, tänkte jag, snabbt in i stallet så vi hinner ut innan det blir för sent.

Och vad gör hästkräket!!!!! Jo, en meter från mig så gör hon ett buskast åt sidan och båda pållarna försvinner i FULL galopp ner till andra änden av hagen.... drygt 600 m från den fläcken där jag befann mig.... kom en osande ramsa ur min mun *hoppsan*. Skickade ner maken till andra änden av hagen för att mota upp pållarna igen och jag stod kvar för att kunna sätta fast Oktawia ett grimskaft.

Glöm min dröm...

Oktawia kom i så snabb galopp som hon bara kan springa, efter sig kom lilla Bianca med ben som gick som små trumpinnar. I och för sig bra att de busar av sig, men att försöka fånga in Oktawia var bara att glömma. Hon galopperade runt i hagen med svansen rakt upp och blåste luft ur näsborrarna så hon lät som en drake. Husse måste ha varit väldigt skrämmande....

Siktade in mig på Bianca och hon var så trött efter galoppracet så hon travade fram till mig och lät sig villigt infångas och stoppas in i sitt hotellrum - men ve och fasa!!! Personalen hade missat att städa rummet! Bianca stirrade misstänksamt på bajshögarna som var kvar sedan i morse... så här brukar det inte se ut när man får komma in....

Efter att shettisen i alla fall var på plats så gav jag mig ut för att fånga Oktawia - hästdjäveln tittar på mig och lägger iväg i värsta brallserien och så full galopp ner till andra änden i hagen *suck*. Nu började jag fundera på om vi skulle komma iväg över huvudtaget innan det blev mörkt....  Maken sprang ner och motade upp pållan en gång till. Den här gången gick det att fånga henne och damen var ju uppvärmd och klar kan jag säga... lite lätt svettig....

Som tur var så hade hon inte rullat sig så det gick bra att borsta bort dammen och sätta på utrustningen på plats. Pållan hade bråttom ut ur stallet, men höll sig i skinnet under tiden som jag satt upp. Maken följde med på sin cykel - äntligen - kom iväg strax efter 18.30 och allt var frid och fröjd.

Men det där med stillsam uteritt runt Rumboholm - den planen hade inte Oktawia läst....

När vi kommit 400 m hemifrån så kommer vi fram till ett hus precis blivit sålt till en ny familj. De håller på och rustar på huset. Och man kan ju tycka att Oktawia borde vara van vid allehanda ljud eftersom vår närmaste granne har byggt ut sitt hus och det snickras titt som tätt. De har ju också lite hundar och det rör sig folk på gården. Alltså - vi bor ju inte helt ensamma utan några andra människor omkring oss.

Men när vi kom fram till detta huset med nya ägare så betedde sig Oktawia som om hon ALDRIG NÅGONSIN hört en hund skälla. Inte heller har hon tidigare hört någon människa vara ute och prata i en trädgård....

De nya ägarna har tydligen några småhundar och när de började skälla så blev Oktawia totalt skräckslagen och visade att hon kan lite nya rörelser -  slänga sig baklänges med ryttare och hoppa in i cykel med tillhörande husse. Trassla sig loss från cykel i en flygande 180 gradersvändning och lyckades behålla ryttare på ryggen. Kast framåt med ryttare i försök att fly från det otäcka!!!

Jag har uppenbarligen inte så dålig balans som jag trodde jag hade... För jag satt kvar och jag blev inte ens rädd. Det räckte med skräckslagen häst.

Maken låg på backen med cykeln över sig... för naturligtvis så var han placerad lite snett strax bakom mig och pållan - fast jag flera gånger talat om att jag vill ha honom på cykeln framför oss. Just ifall pållan blir rädd - nu blev det skarpt läge och se vad som hände... han klarade sig bra, men cykeln blev demolerad - Oktawia trampade ju sönder framhjulet! Som tur var så lyckades hon trassla sig loss utan att skada sig. Hon lugnade ner sig efter en stund och gjorde ett nytt försök att ta oss förbi huset. Inte helt enkelt med en häst som nu hade nerverna totalt på utsidan som studsade till för minsta lilla ljud. Så personen som stod i trädgården och pratade i sin mobile var ju ett hästätande monster... *suck* Vi kom i alla fall förbi till sist, men turen runt Rumboholm kunde vi glömma... maken hade ju inget att åka på. Istället så fortsatte vi fram till grannen med sandbanan - på en MYCKET spänd häst.

När vi kom fram till banvallen och skulle rida ner på den så kom det 2 cyklister, vi väntade att de skulle komma upp till stora vägen - här blev jag nog lite otrevlig. För ni ska inte tro att de saktade in när de skulle över en 70-väg. Nä de blåste förbi oss i full knyck och på en meters avstånd så pållan kastade sig åt sidan. Tror det kom en harang ur min mun om att de för i helvete skulle ta det lite lugnt!!! *harkel*.

Det är bara en tidsfråga innan någon cyklistgalning kommer bli rejält sparkad av en häst - tack vare asfalten så kommer de så förbannat fort och skrämmer totalt tokslag på hästarna.

Min dam var nu totalt uppskärrad och kunde knappt gå framåt, men till sist så kom vi ner på banvallen för att sedan gå in på grannens sandbana. Nu visade det sig att Otkawia inte bara hade fått nerverna på utsidan - hon hade dessutom fått en lång stör instoppad genom kroppen. Dessutom i kombination med sänkt rygg och huvudet rakt upp. Inte helt lätt att få denna superstressade dam avslappnad och matte var lagom irriterad över att hästkräket inte kunde koncentrera sig på att jobba.

Den stora skillnaden mot hur damen funkade för ett år sedan, är att nu går det att bli påkalla damens uppmärksamhet och ställa krav på arbete på henne. Till sist så gick det att trava runt i paddocken trots att det kom och gick hästar på vägen, cyklisterna på banvallen var dock värst. Men efter 20 min travjobb på volt, 8-volt, serpentinbågar så blev damen mer normal och kunde koncentrera sig på att jobba.



Avslutade travjobbet med lite skänkelvikningar och sedan så kunde vi skritta hemåt med en hyfsat lugn pålla. Gick att skritta hem på långa tyglar, förutom när vi skulle förbi det otäcka huset. Där fanns det ju fortfarande folk ute som pratade... *suck*, men bara vi kom förbi så var damen lugn. Väl hemma så var pållan totalt avspänd så det kändes bra.

Efter att hästen blivit avskött, så var det bara att ta tag i mockningen. Började med Biancas box och hon tyckte det var mycket trevligt att få sitt hotellrum städad och framför allt att få nybäddad säng ;-). När hon blev insläppt i sin rena box så dök hon direkt ner och rullade runt i det nya spånet.

Oktawia blev inte lika till sig över att ha fått nystädat hotellrum, tyckte väl att det var på tiden och så visade hon tydligt vad hon tyckte om roomservice - alldeles för dåligt... vara tvungen att vänta en timme på maten!! Knappt man kan överleva!

Men, men... man kan ju inte få sin kvällsmat hur tidigt som helst... då blir det en väldigt lång natt...

Jag passade på att rasta vovvarna och gå igenom posten - Tidningen Ridsport kom ju idag ;-). Strax innan 21 så fick pållarna i alla fall sin kvällsmat och de nattades.

Jag själv parkerade mig i soffan och kollade på Criminal minds. Sedan blir det till att sova i soffan som vanligt. Hostan har inte gett med sig ännu...

Det var allt för idag!

/Lizzie


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0