Stall Kartorp

Imorse blev jag glad. Jag har ju satt upp lite olika små delmål för  min viktresa ;-). Ett av dessa delmål (bestämde mig i julas), var att för att få äta en semla i år så ska jag väga under 80 kg. Helst ska detta mål uppnås på fettisdagen - alltså idag.... under helgen började jag misströsta - har platåat och legat stilla på 80,2-80,4 i ett par veckors tid. Ingan panik så - bara bra att platåa när man gått ner mycket och fort, bara att fortsätta med samma nyttiga mat.

Och vad visade vågen i morse.....


79,8 kg - hurra! Jag har nått mitt mål! Och får äta en semla med gott samvete :-D. Jag är ju lite knäpp med min målmedvetenhet - jag vet ;-).

Dessutom så blev det ingen semla heller... när det väl kom till kritan så var jag inte tillräckligt sugen :-O.

För övrigt så har kvällen försvunnit i ett nafs. Full fart hem efter jobbet. Städade åt katterna och vid 17.30 tiden kom det kattspekulanter och idag blev jag av med de två sista kattungarna + att de även ville ha en av de ungkatter som var kvar från i höstes. Nu är det bara en ungkattkvar - en röd/vit hane - som behöver hitta ett nytt hem... får se hur det går.

När kissarna farit iväg med ny matte och husse så var det dags att sätta igång med stallet. Mockning och hästmaten blev fixad, hann också vila en stund innan det var dags att gå ut och plocka in pållan för kvällens övningar.

Ikväll stod det i alla fall en tur in till ridhuset på schemat och kl 20 for vi iväg i snövädret - för självklart hade det börja snöa... precis som om det inte kommit snö så det räcker...

Ikväll var det lite kaos i ridhuset, inga ridskoleelver utan vi var väl 6-7 st privatryttare, men det verkade som om alla hästarna var lite på tårna av någon anledning. Min kuse tyckte att ett längre avstånd än 2 meter från grannens häst var alldeles förskräckligt långt. Gjorde ett par försök till att försöka slänga sig runt, alternativt gå baklänges. Men eftersom jag numera känner mig rätt säker i sadeln, så var det bara för damen att jobba och se glad ut. Även om det blev snygga smygökningar varje gång vi närmade oss grannen häst och rätt kraftiga inbromsningar när hon försvann... Annars så skötte sig Oktawia för dagen bra. Inget annat tjafs eller motstånd, utan det gick riktigt bra att rida. Det var i galoppen som hon blev lite trälig, då ville hon tvärnita vid grannens kuse och helst parkera där... men matte är ju som bekant, envisare än sin häst. Alltså fick Oktawai galoppera på ;-).

Övningarna ikväll blev skänkelvikning härs och tvärs mellan privatryttare - och de funkade riktigt bra. Tränade även på övergångar skritt-galopp-skritt och det funkade också riktigt bra. Totalt blev det ett ridpass på 1 timme och både jag och kuse var trötta när vi var klara. Skönt att inte bara jag var svettig ;-).

Jag koncenterad på jobb, Oktawia mindre koncentrerad för stunden... ;-)




Ridpasset var i alla fall ett trevligt avslut på denna dag. Upptäckte också att nackdelen med att gå ner i vikt, är att jag får förbannat ont i rumpan... mina sittknölar känns extremt bra numera ;-).

Nu är i alla fall pållarna ohändertagna och kvällsmatade. Vovvarna är rastade och nu ska jag själv nog förpassa mig till sängen. Är ju en dag i morgon också ;-)

Det var allt för idag!

/Lizzie