22/2 Måndag - Nöjd...

När jag klev upp kl 6 idag så det första jag gjorde var att inspektera mina nyoljade bänkskivor - blev mycket nöjd!! Oljan var precis vad ekskivorna behövde och de blev som nya :-). Så här på morgonen hade jag ingen tid att ställa tillbaka prylarna, utan resten av köket fick vara kvar i sin röra under tiden som jag fixade iordning mig själv, släppte ut pållarna, rastade vovven, matade katterna och så drog iväg till bussen för att ta mig till jobbet.
 
Som vanligt försvann arbetsdagen i ett hektiskt tempo - det där med lugna perioder verkar inte finnas längre... men så är det när man jobbar som samordnare - alltid 1000 bollar i luften att hålla reda på ;-). Roligt jobb, även om det kan vara oerhört frustrerande ibland...
 
Efter jobbet kom T och hämtade mig eftersom han också ville se hur bänkskivorna blev. Han tyckte det blev fint och efter lite mat och kaffe städade jag av alla prylar (dammigt värre) och så fick det lite ordning och reda i köket. Tänk att så lite kan göra så mycket. Bänkskivorna var flammiga och fula, men ny olja gjorde susen. Nyoljade bänkskivor = nytt kök ;-). 
 
Känner mig mycket nöjd! Dock blir jag påmind om att köket inte är klart ännu... i sommar ska jag försöka få till byte av tak. Ska vara pärlspont även i taket... nåja - så småningom så... ;-)
 
 
 
När ordningen var återställd i köket så drog jag på mig stallkläderna och så var det full fart ut till stallet. Mockade och fixade iordning pållarnas mat under tiden som en otroligt vacker fullmåne var på väg upp från östra horisonten. Jag är lite mångalen så när jag var klar med stallet och pållarna blivit inhämtade från hagen, hämtade jag kameran och fotade lite. På månen självklart :-)
 
Fotat med 200 mm objektiv, tid 125/s och bländare 5,6.  
 
 
Nöjd efter att fått til en månbild var det full fart ut till stallet igen. Oktawia fixades iordning och vid 19.15 stod hon i trailern och började vår färd mot ridhuset. Det tog en stund, för när vi kom ut på stora vägen var det som att köra rakt in i en vit vägg. Tät dimma är ordet... Såg ungefär 50 m framåt och det är inte mycket så det blev till att köra sakta. Med släp och häst efter bilen vill man inte behöva göra några tvärbromsningar.... Till sist var vi lyckligt och väl framme  vid ridhuset i alla fall. T var med som sällskap och höll i pållan under tiden som jag fixade iordning utrustningen. När jag väl satt i sadeln tog han en promis med Lillan.
 
Idag blev det ett cirka 40 minuter långt lätt pass i sadeln. Pållan skötte sig bra. Klev faktiskt på rätt bra i skritten, men var lite spänd i början. Samtidigt som oss kom ytterligare ett privatryttarekipat - som var lite på tårna *harkel*. Oktawia tyckte nog kusen var lite skum men slappnade av efter en stund och kunde koncentrera sig på mig till och med när den andra kusen stod på bakbenen och sprattlade runt... Skritt och travjobb i lite lägre form fick det bli idag - något som pållan verkade trivas utmärkt med ;-). Så jag kände mig nöjd efter ridpasset. Jag har inte varit inne i ridhuset på ett tag och ibland känns det som om man kan glömma bort att rida om man inte suttit i sadeln på länge.. men än så länge kommer kroppen ihåg vad den ska göra...
 
På jobbet idag så hade vi en diskussion vid fikat. En arbetskamrat trodde att jag har extremt starka ben bara för att jag rider, men det har jag inte. Snarare tvärtom. Har ju kraft- och känselnedsättning efter ett diskbråck för många år sedan. Arbetskamraten har ridit några gånger och sa att man måste ju knipa med benen och då får man väl starka ben. Jag sa att inte alls kniper med benen och fick då frågan - hur sitter du då kvar??
 
Ja, hur sitter man kvar på en häst som rör sig utan att hålla sig fast med benen?? Jag kan inte förklara, men så länge inte hästen bockar och stegrar sig så sitter jag kvar ;-). Och jag är inte speciellt smidig eller sadelfast *harkel*. Jag har alltid känt mig hemma på hästryggen och kan inte förklara hur man gör för att sitta kvar ;-). Någon annan ryttare som kan?
 
Jag var hemma med pållan igen vid 20.30-snåret och damen blev sedvanligt omhändertagen. Dock var det -10 grader så det gick fort! Plockade undan alla prylar och mockade ur trailern innan hästbajset frös fast. Avslutade kvällen i stallet med att servera kritterna sin kvällsmat och se till att även stallkatterna fick lite mat.
 
Nu får min kväll avslutas med ett avsnitt av CSI. Så detta är allt för idag!
 
/Lizzie

Kommentarer
Postat av: Per J

Konsten är att häst och ryttare måste ha en gemensam tyngdpunkt i varje moment. De måste alltså hela tiden vara på väg åt samma håll och därför även ha ett gemensamt focus på uppgiften. Detta tar många år att träna upp tillsammans och kräver ömsesidigt förtroende och respekt. För att som ryttare klara detta krävs naturligtvis också en god balans och känsla. Sen får man också hjälp av jordens dragningskraft om övriga kriterier är uppfyllda. Det är mycket en fråga om samarbete.

Svar: Tack för svaret :-)

/Lizzie
Lizzie

2013-02-26 @ 16:06:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0