14/1 Måndag - Nu får det fan i mig vara nog!!!!

Nu är måttet rågat! Jag har aldrig varit så förbannad i hela mitt liv - tror jag. Nu har jag verkligen fått nog av grannens djävla hundar som springar lösa och terroriserar mig (och andra).
 
I morse så skulle jag knalla iväg till bussen kl 06:45 som vanligt när det är en arbetsdag. Kliver ut på trappan låser efter mig och går så ner för trappan och runt husknuten. När jag kommer förbi husknuten, i höjd med dörren till min veranda - alltså framsidan av huset - står grannens två vallhundar. Jag stannar, hundarna får syn på mig, börjar vrålskälla och GÅR EMOT MIG.
 
Jag funderar snabbt på vad jag ska göra nu. Tiken gjorde ett utfall i höstas en kväll när jag kom hem från bussen, högg mig då i benen. Det gick inte hål, men jag hade blåmärken i en vecka. Hanen är en unghund och en mycket olustig individ. Det syns att den är rädd, men blicken är aggressiv. Och två hundar driver ju på varandra.
 
Jag tänkte att jag är ju tvungen att ta mig till bussen och jag ska inte behöva gå in i huset tills hundarna behagar gå hem. För då missar jag ju min buss. Eftersom hundarna gick emot mig så kände jag att jag var tvungen att freda mig själv. Det tillhygge jag hade var min ryggsäck.
 
Så för att ta mig av min gård så fick jag veva med ryggsäcken mot hundarna, vråla som en galning och jag lyckades mota hundarna de hundra meterna som jag har ner till den gemensamma gatan. När jag började gå ut mot allmänväg så kom hundarna efter så jag fick vända mig om och veva med ryggsäcken och skrika TVÅ gånger till.
 
Resten av promenaden till busshållplatsen gick bra, men jag fick gå fort - i och för sig var inte det så svårt med tanke på adrenalinpåslaget fick efter att ha fredat mig mot hundarna. Det jag kände var att det var en himla tur att jag inte halkade omkull på en isfläck eller dylikt. För då hade jag varit rökt!!!!
 
Så nu får det vara nog!!! Jag har åkt buss sedan november och jag har blivit i princip jagad varje morgon av de där förbannade vallhundarna. Har jag lyckats ta mig av gårdsplanen utan att få en hund efter mig så har jag lyckats med det tack vare att jag smugit iväg så tyst som jag bara kunnat....
 
SKA DET VERKLIGEN BEHÖVA VARA SÅ HÄR??????
 
När tiken bet mig i benet så ringde jag och pratade med grannen - jag gjorde ingen polisanmälan för jag trodde faktiskt att grannen skulle ha något vett och hålla koll på sina hundar. Men icke!!!
 
Så när jag kom till jobbet så gick jag och pratade med en arbetskamrat som är tränare inom brukshundsklubben, jag ringde och pratade med jursit på Kennelklubben eftersom grannen har en registrerad kennel. Jag kollade med ett par personer till och jag fick samma svar överallt. Nu finns det bara en sak kvar att göra - och det gjorde jag.
 
Morgonens händelse är nu polisanmäld och jag har också gjort en klagomålsanmälan hos Miljökontoret när det gäller de skällande hundarna. Visade upp en videofilm på skällande hund och inspektören fick nästan slag.
 
Så här är det - driver man en kennel så innebär det INTE att man får låta hundarna stå och skälla i tid och tid och framför allt inte i timmar. Dessutom ska hundarna hållas under uppsikt och INTE terrorisera grannar.
 
Det är inte kul att behöva anmäla sina grannar, men nu får det faktiskt vara nog. Jag har ingen lust att behöva möta andras hundar på min tomt. Och jag SKA kunna ta mig till och från allmän väg UTAN att behöva oroa mig för att bli jagad av grannens hundar.
 
Jag ringde till T och berättade vad som hänt på morgonen och han blev jätteupprör och sa samma som jag tänkt. Vad hade hänt om jag ramlat omkull??? Alltså fick jag skjuts hem för T ville absolut inte att jag skulle behöva möta jyckarna på väg hem från bussen.
 
Var hemma så var det lugnt för en gång skull. Men när det var dags att ge sig ut för att fixa stallet så var det jag som gläntade på dörren och först kollade så grannens hundar inte var utanför... T var kvar och eldade i kaminerna och bar in ved under tiden som jag fixade stallet. Sedan fortsatte han och Lexi vidare till lägenheten. När jag var klar med stallet så förpassade jag mig in i huset och fixade lite innan det var dags att gå ut och ta in pållarna. Kan erkänna att det inte kändes speciellt tryggt...
 
Pållarna plockades in och kvällsmaten serverades. Lillan fick sin kvällsrunda under tiden som jag höll på efter ovälkomna hundar och så förpassade vi oss in i huset. Nu får det bli CSI NY som avslutar min kväll.
 
Detta var allt för idag!
 
/Lizzie
 
 

Kommentarer
Postat av: margaretha

Men vad!!! Det är ju inte klokt att behöva ha det så. Jag som är hundrädd skulle överhuvudtaget inte tordas gå ut... Jättebra att du har satt ner foten och visad att detta inte är OK! Heja på!

2013-01-17 @ 18:49:14
URL: http://my.opera.com/marti130/blog
Postat av: Lizzie

Jag har haft problem med grannen under flera år, dock urartade det totalt för 2 år sedan då deras dåvarande maremma var fullkomligt galen. Till sist fick jag inte soporna tömda eftersom hunden vaktad soptunnan och avfallsåkaren vågade inte gå ur bilen. Grannen blev helt galen när jag protesterade - hur tänker man då??? Jag har också valt att inte skriva något om störningarna här på min blogg - för jag vägrar låta grannen styra mitt liv. Men när man inte ens kan ta sig till jobbet - då djävlar!!!

Jag är hundvan och haft hund hela mitt liv. Men tycker att grannen har en förmåga att skaffa hundar som verkar redigt skumma och opålitliga. Knappt att jag vågar lämna huset när jag hundarna skäller. För jag vet ju inte om de kommer farandes upp på min gård eller inte.

2013-01-17 @ 19:57:42
URL: http://stallkartorp.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0